Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om, huru Rama (en personifikation af den ariska stammen) på sitt segertåg
mot Råvana kom till den smala hafsarm, som skilde Lanka (Ceylon) från
8ydindien. Då han ej kunde komma öfver, erbjöd sig den på Lanka
herskande apkonungen att bygga en brygga, hvilket arbete utfördes af
de under hans makt stående aporna. Lifligt skildras huru dessa vid sitt
arbete lösryckte stenar från sandstensklipporna vid stranden och slungade
dem i h af ve t, som väldigt upprördes, tills ändtligen en sandbanksväg
bildades, »långsträckt och hvit, med ryggen fårad af de småningom sig
stillande vågorna».
Till denna mytiska skildring af Adamsbryggans uppkomst sluter
sig ett i det beryktade Ramésvaratemplet befintligt aktstycke från år
1480, som leinnar en mera exakt skildring af bryggans vidare öde. I
förra hälften af femtonde århundradet sammanhängde den nuvarande ön
Ramé8varam (=Ramas pelare) med kontinenten medelst en smal land*
tunga, öfver hvilken den heliga vagnen tre gånger om året drogs från
templet till fastlandet. Omkring år 1480 åstadkom en häftig storm en
bresch i landtungan, dock ej större än att pilgrimerna kunde vada öfver
till ön. En andra storm förstorade öppningen, som då utfylldes för att
underlätta pilgrimsbesöken. Denna reparation höll i tio år, tills en tredje
storm åstadkom en så stor lucka, att alla vidare försök att återställa
sambandet med fastlandet uppgåfvos.
Fråu nordvestra stranden af Ceylon utgå två armar mot vester,
halfön Jafnapatam och ön Manaar. Dessa möta två från fastlandet ut*
gående landtungor, som begränsa den stora, af korallref uppfyllda hafs*
armen Palksundet. Djupet i denna bukt öfverskrider icke på något
ställe 15 meter och uppgår i medeltal till 11 meter. Mellan Jafnapatam
och den motliggande* Point Calimene på fastlandet ligga flera grund, åt*
skilda af smala djuprännor. Mellan Manaar och Point Toniturei på
fastlandet finnes ett likartadt långt klippdrag med den skillnad, att klipporna
här under den större sträckan sticka upp öfver hafsytan, mer eller mindre
sandtäckta. Denne klipprad är Adamsbryggan eller The great Dam.
Landtungan, som från fastlandet sträcker sig mot Ramésvaram, är
flack och sandfylld. Berggrunden under sanden utgöres af sandsten,
som vid själfva stranden flerstädes träder i dagen och bildar en terrass
mot hafvet af 1 å 2 meters höjd. Denna terrass fortsätter öfver den
helt och hållet sandbetäckta, på norra sidan af lemningar efter korallref
bestående Ramésvaram och träder åter fram i den rad af tätt intill
hvarandra liggande sandstensklippor, hvilka höja sig öfver hafsytan mellan
denna ö och Manaar och, såsom ofvan nämnts, utgöra den egentliga s. k.
Adamsbryggan. Denna klippsträng ger i själfva verket ett så starkt
intryck af att vara med konst uppförd, att den indiska fantasien helt
otvunget drifvits till framställande af denna förklaringsgrund för dess
uppkomst. Klipporna omgifvas af sandbankar uppkastade genom
vågornas inverkan. Vid en negativ strandförskjutning af endast 5 meter
skulle denna klippkedja i själfva verket bilda en verklig landbrygga
mellan Indien och Ceylon.
Adamsbryggans bildningshistoria kan i korthet sammanfattas sålunda:
En negativ strandförskjutning inom Palksundet har höjt en mängd
där bildade korallref öfver hafsytan och gjort dem fossila. Ramésvaram
är till större delen en sådan af koraller uppb}Tggd ö. Sanden och spill*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
