Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sällskapets förhandlingar.
Sammankomsten den 18 september 1891.
Förhandlingarna leddes af vice ordföranden professor P G. Rosén.
Sekreteraren redogjorde for de åtgärder, som frän styrelsens sida
blifvit vidtagna i och lör Sveriges deltagande i den internationella
geografiska kongressen och utställningen i Bern, som hållits förliden augusti
månad (jfr ofvan s. 149—150).
Riksantikvarien H. Hildebrand höll föredrag om fornlemningarna
i sydöstra delon af Bretagne.
Tal. hade under den förflutna sommaren haft tillfälle att göra en
resa till vestra Frankrike; öfver Orléans och Angers hade färden ställts
till Vannes i sydöstra Bretagne, där det synnerligt rikhaltiga muséet,
bildadt af ett enskildt sällskap, tagits i betraktande. Resan fortsattes
till Plouharnel, som redan ligger midt i ett på fornlemningar rikt
område, och vidare till den lilla byn Carnac, som skulle blifva
hufvud-stationen för undersökningarna.
Tal. erinrade om den för stenålderns fornlemningar antagna
terminologien: om bautastenar eller rättare »resta stenar», i Frankrike kallade
»menhir», om de olika graflbrmerna: gånggrifter, dösar och hällekistor, i
utlandet sammanfattade under namnet »dolmen», samt stensättningar,
hvilkas franska namn är »cromlech». De i Frankrike brukliga termerna
äro samtliga af keltiskt ursprung, och redan detta utgör ett vittnesbörd
om att Bretagne, den keltiska befolkningens hemvist, måtte vara
företrädesvis rikt på fornlemningar från stenåldern. Så är också fallet, och
i trakten af Carnac är det som de talrikast förekomma.
Lifvet tyckes i våra dagar förflyta helt stilla i Carnac. Husen äro
ordnade långs de flera vägar, som mötas i torget, och de 2,800 inbyg*
garna vålla icke i vanliga fall någon trängsel på de långsträckta gatorna.
En gång om året är det dock verklig trängsel i Carnac. Kyrkan är vigd åt
Sanct Carnely eller Cornelius, hvilken legenden, för ortens heders skull,
upphöjt till värdighet af påfve. Hans bild finnes på den vestra gafveln
emellan bilderna af tvenne oxar: han är nötboskapens skyddspatron.
Natten till den 13 september och den följande dagen strömma från hela
Bretagne pilgrimer till Carnac för att bedja om välfärd för sina hjordar.
De samlas i kyrkan för att knäböja inför helgonets reliker, och sedan
bildar sig en väldig procession. Med sänkta hufvud, männen med hatten
under armen, alla med radbandets pärlor glidande mellan fingrarna och i
strängaste tystnad, afbruten endast af tillströmmande tiggares böner om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
