Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekvämt sträcka ut oss till full längd. Å somliga af stenarna sägo vi
vid den sparsamma belysningen hvarjehanda linier och bilder af en yxa,
en bild, som ganska ofta förekommer i franska stenäldersgrifter.
Fr&n stenradema drogo vi oss sedan norr ut, fram till Auray-vägen.
Där besökte vi först en stor g&nggrift, kallad Cluder-yer. Den var —
liksom de närmast följande — hvad man kan kalla skeletterad:
jordhöljet var borta, så att vi kunde i detalj studera konstruktionen. Äfven
här fanns en lång gång, som mynnade ut i en föga bredare kammare,
men dessutom funnos från gången öppningar till tre sidokamroare. Här
vände vi för att gå till Plouharnel. Under vägen besöktes, till venster,
gånggriften Keriaval, likaledes med tre sidokammare — en eljest mycket
ovanlig anläggning —, till höger, Manekerioned, en grupp af tre
gång-grifter, och likaledes till höger gånggriften vid Runesto, som är så rymlig,
att den en tid varit inredd till smedja. Prydliga stenyxor hafva hittats
i denna grift.
Efter en väl behöflig middagsrast i en formanskrog vid Plouharnels
järnvägsstation styrde vi vägen norr ut till byn Crucuno. Husen voro,
som vanligt, af sten, men de voro prydligare än alla andra, vi i denna
trakt hade tillfälle att se; de hade ornerade detaljer, som syntes antyda,
att deras byggnadstid gick tillbaka till den romanska perioden. Vid
sidan af ett af byns hus reser sig en väldig gånggrift, storartad, fast den
blifvit stympad genom borttagande af gången, som ledde in i den bevarade
grafkammaren. Af dennas två takstenar mäter den större i längd 5,20
meter, i bredd 3,so meter, i, tjocklek 0,77 meter, och har dess vikt
uppskattats till 41,080 kilogram. Att lägga ett sådant block på
väggstenarna var ingen lätt uppgift för ett folk, som saknade nutidens tekniska
hjälpmedel. Bortom byn besökte vi en stor fyrsidig sättning af resta
sten block. Marken inom denna var visserligen gräsbevuxen, men
stenhällen träffas strax under ytan, så att grafvar kunna ej hafva funnits här.
Solen började nu sänka sig, och det blef oss ej möjligt att fortsätta
mot norr, ehuru där funnos gånggrifter i mängd och, vid Erdeven, ännu
en grupp af stenrader, som har en längd af 2 kilometer och innehåller
i närvarande tid 1,030 resta stenar, af hvilka den högsta mäter inemot
7 meter. Vi besågo den storartade gånggriften Mané-groh och gingo så
tillbaka till Plouharnel och Carnac. Under vandringen mellan dessa två
orter besågo vi vid vägen till höger de tre gånggrifterna vid Rondossec
— i en af dem har man funnit flera stenyxor, hörande till de
ursprungliga grafbyggarna, och dessutom två gyllene halsringar, för hvilka en
senare generation sökt ett gömställe i den gamla grafven — och till
venster en sista gånggrift, hvars gång blifvit förstörd för vägens skull.
Från Carnac begåfvo vi oss till staden Locmariaquer, belägen vester
om mynningen till Morbiban. Där hyrde vi en båt och seglade mellan
öarna till den märkligaste af dem, Gavrinnis. ön är hög med brant
sluttning; på den högsta delen ligger en grafkulle, som omsluter en
väldig gånggrift, hvars alla stenar äro prydda med upphöjda linier,
tillkomna därigenom, att man nött bort de mellanliggande partierna. Grafven
är fullkomligt väl bevarad. Golfvet är täckt med släta stenblock, och
8idostenama med deras ristningar gå ned bakom golfstenarna. Finnes dftr
en undre våning? Vi kommo till ön just i det ögonblick, då Morbihans
vatten började falla nt i oceanen. Vid återresan styrde vi ut i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
