Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfre Niger utgör den nordliga gränsen för tvenne vidsträckta
neger-riken, hvilk&s behersk are Samori och Tieba, nu voro inbegripna i krig
med hvar&ndra. Det var genom den förstnämndes område, som Binger
beslöt att taga vägen, dä han den 30 juni 1887 frän Bammako satte
öfver till Nigers södra strand. Efter 80 kilometers marsch i sydlig
riktning häjdades han emellertid i byn Wolosebugu af Samoris folk, som
ej ville tilläta främlingen att framtränga till fursten, som for tillfället
var sysselsatt med belägringen af den fientliga hufvudstaden Sikasso.
Efter ett månadslångt uppehåll, som användes till inhemtande af
upplysningar om det kringliggande landet, om handelsvägarna ocb afståndet
till olika orter, blef infödingarnas hållning sft hotande, att Binger såg
sig tvungen att återvända till sin utgångspunkt Bammako.
Några dagar därefter ankom dock en kurir från Samori, som
meddelade det begärda tillståndet till fritt genomtåg. Den 3 sep t.
öfver-skreds Niger för andra gången, och redan den 13 nåddes Tenetu, en
rätt betydande, men oerhördt osnygg stad, i hvilken Binger mottogs af
höfdingen Mahmadu Lamine, som genom trenne pilgrimsfärder till Mekka
förvärfvat rätt till hederstiteln >el Hadj» och inhemtadt några ytliga
begrepp om civilisationen. Några dagar senare öfvergicks den 60 m.
breda Baule eller »röda floden», det största af Nigers tillflöden på
höger Jhand.
Under färden vidare mot öster möttes Binger af ett bref från Samori,
hvilken öppet tillstod, att hans ställning ej var den bästa, men
förklarade, att om han af fransmännen finge »30 svarta soldater, 5 hvita och
någonting ännu fruktansvärdare» (antagligen en kanon), så skulle han
kunna bemäktiga sig den belägrade staden på en timme. Ej ens ett
moraliskt understöd ansåg sig Binger böra lemna, men beslöt dock att
begifva sig till krigsskådeplatsen för att om möjligt mäkla fred mellan
de stridande och i alla händelser med egna ögon förvissa sig om huru
stor styrka Samori förfogade öfver. Med endast två följeslagare begaf
han sig därför på väg; ju mera han nalkades Sikasso, desto
fruktansvärdare visade sig krigets följder. Landet var vidt och bredt ödelagdt;
öfverallt påträffades döda och döende, ty den fruktansvärdaste hungersnöd
herskade; i synnerhet vid färjställena yppade sig de mest hjärtslitande
scener: de arma, som ej med våld eller för betalning kunde förskaffa sig
en kanot, lågo där i massor väntande hungersdöden.
Den 26 sept. möttes Binger af Samoris son Karamoko, hvilken
några år förut gjort ett besök i Paris och där väckt mycken
uppmärksamhet: de parisiska tidningarna hade kallat honom »prins» och berättat
att hans fader, »Sudans Alexander», herskade öfver 160 landskap och
med lätthet kunde sätta 50,000 man på benen. Sedd på närmare håll
visade sig emellertid dennes makt pä långt när icke så fruktansvärd.
Hela den belägrande styrkan uppgick knappt till 5,000 man, hvarafl40
man beridna på utsvultna, eländiga hästar. Dessa trupper, jämte en
dubbelt så stor skara icke stridande, voro lägrade i ett antal »diassas»,
af palissader omgifna läger, hvilka dock blott på vestra sidan omslöto
den belägrade staden, som alltså hade fullkomligt fri tillförsel, under det
att de belägrande själfva ledo fruktansvärd nöd. Oaktadt alltså utsikten
till seger var allt utom stor för Samori, kunde denne på intet vis
öfver-talas att sluta fred; han hade föresatt sig att taga sin motståndare Tiebas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
