Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvud, om också kriget skulle vara i åratal — i själfva verket höll han
ej ut längre än till juli 1868, då han efter förlust af halfva sin styrka
nödgades upphäfvä belägringen. Emellertid sökte han draga nytta af
den franske resandens närvaro genom att framställa honom såsom
förelöpare till en större hjälpsändning och ville icke tillåta honom att
lemna lägret, hvarför det fordrades Bingers hela sinnesnärvaro och
beslutsamhet för att undgå en hotande fångenskap. Efter fem dagars
vistelse i lägret utanför Sikasso lyckades han uppnå den plats, där han
kvarlemnat sitt folk och sitt bagage, och öfverskrida gränsen till Tiebas
område.
Efter att i Gongoro hafva korsat den väg, som år 1828 följdes af
René Caillié, Bingers ende europeiske föregångare i dessa trakter, nådde
ban den 1 nov. 1887 till närheten af Tengrela, i hvilken stad, ehuru
neutral i striden, man dock vägrade honom tillträde såsom en förmodad
bundsförvant till Samori. Hotad med döden nödgades han vända om
till Tiongi, och denna motgång, af ryktet förstorad, gaf anledning till
underrättelsen om hans död, som från de franska stationerna vid Niger
nådde hemlandet.
Efter åtskillig parlamentering med infödingarna nåddes Furu, som
likaledes var neutralt i striden mellan Samori och Tieba, och där dén
resande mötte ett välvilligt mottagande. Man hade nu lemnat Mande*
folkets område och inträdt inom det, som bebos af Senufu-stammen, som
talar ett särskildt språk och är i besittning af en tämligen utvecklad
kultur. Genom trakter, mycket folkrikare och bättre odlade än Samoris
förhärjade länder, fortsattes färden i sydostlig riktning. Den 14 jan.
1888 öfverskreds gränsen af Tiebas rike och en månad senare
påträffades for första gången en flod med sydligt lopp: det var den i Guinea*
bukten utfallande Komoe, och upptäckten var af vikt därför, att man
hittills alltid antagit, att vattendelaren mellan Niger och oceanen befunnit
sig mycket längre mot söder.
Binger nalkades nu ett af hufvudmålen för sin resa, den förut aldrig
af någon europé besökta staden Kong. Den 20 febr. 1888, på dagen
ett år efter afresan från Frankrike, skedde det högtidliga intåget i
denna stad. Omgifven af nyfikna skaror fördes B. till torget, där han
mottogs af konungen, Karamoko-Ulé, och stadens guvernör, sittande
på stolar i en samling af nära tusen personer, som iakttog en ljudlös
tystnad. Följande dag fick B. redogöra for ändamålet med sin resa,
och sedan äfven besöket hos Samori blifvit nöjaktigt förklaradt,
tillförsäkrade man honom full trygghet i staden och frihet att lemna den
när han behagade.
Kong är för afrikanska förhållanden en betydande handelsplats.
Staden räknar omkring 15,000 invånare, hvilka alla äro muhammedaner,
ehuru de i religiöst afseende visa sig särdeles toleranta. Det rådande
språket är Mande. Staden är obefäst, men mycket trångt byggd; ga*
torna äro krokiga och smutsiga, och i midten finnes ett stort torg. Fem
större och åtskilliga mindre moskeer förete ett egendomligt byggnadssätt:
de äro uppförda af lera, i fyrkant med ungefär 10 meters sida, och
försedda med tvenne pyramidformiga minareter, hvilkas ytterväggar äro
späckade med utstående trästycken, som tjena marabuten till fotstöd, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
