- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 12 (1892) /
6

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under de ströftåg, som häraf blefvo följden, upptäcktes den enn
ruinen mer storartad än den andra i djupet af märkvärdiga,
hög-hvälfda grottor. Gräfningar anställdes äfven i ruinerna med
gynnsamt resultat, och det var berättelsen om dessa gräfningar som
förmådde mig att förvandla ett några dagars turistbesök till ett flera
månaders uppehåll för vetenskapliga undersökningar.

Min första utflykt från Mancos gällde de båda Btörsta
klippboningarna »Cliff-palace» och r S pr ucetree-house». Med vår proviant lastad
på packhästar gingo vi första dagen ned omkring eng. mil genom
Mancos’ cafion. Vid älfvens strand rastade vi öfver natten. Tidigt
följande morgon bröto vi upp. Ännu några mil följdes Mancos-floden,
därpå gick det långs en slingrande indianstig uppför sluttningen upp
på platån eller »mesan». Denna, som är en fullkomlig slätt, följdes nu
uuder flera timmar i nordlig riktniug, en ytterst enformig ridt på
sandig mark och i en låg skog, där hvarje träd liknade det andra, och
där grenarna voro så täta, att man än flck böja sig framstupa ned på
hästens hals, än kasta sig ned på sidan af sadeln för att undgå att
få sina kläder och sitt skinn sönderrifna. Med de förra gick det i
alla händelser illa; det senare slapp undan för någorlunda godt pris.

Men plötsligt glesnar skogen, och i ett ögonblick öppnar sig för
ryttarens blickar den egendomligaste, mest storartade utsikt. Vi stå
vid randen af ett bråddjup. I canonväggen midt emot, i djupet af
en höghvälfd grotta, reser sig ur väldiga grushögar ett virrvarr af tom
och murar. Det är »Cliff palace», den största af alla kända
klippboningar, upptäckt af R. Wetherill och C. Mason 1888. Den förtjenar
äfven sitt namn. Grottan, i hvilken byggnaderna äro uppförda, har ett
djup af 125 fot. Rummens antal i bottenvåningen är 125. De öfre
våningarna äro vanligen ej bibehållna, och om detta någon gång är
fallet, saknas dock alltid golfbjälkarna. Jag kan ej här närmare
inlåta mig på beskrifningen af denna stolta byggnad, med dess olika
rum, dess torn och tjocka murar. Till byggnadssättet afviker den föga
från andra ruiner, som jag längre fram vill skildra. — Under
ifrågavarande utflykt besöktes äfven en annan ruin, näst Cliff-palace den
största, nämligen »Sprucetree-house».

Sedan jag återkommit från min första utflykt, vidtog jag genast
anordningar för påbörjande af gräfningar. Vi utrustade oss med nödig
proviant och afgingo tre man högt till en ruin i Cliff-cafton, som är
en gren af Mancos’ canon på dess nordvestra sida. Vårt läger förlädes
i den uttorkade älfbädden i cahons botten. Därifrån förde oss en
mödosam klättring upp till vårt arbetsfält. Först hade vi att krypa genom
täta busksnår omkring 300 fot uppför en brant sluttning. Sist
vid-togo alldeles tvärbranta klippor, hvilka måste äntras med tillhjälp af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1892/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free