Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möten. De hemliga ceremonier, som stä i förbindelse med de
högtidliga, årligen återkommande dansarna, ega där rum. I estufan syssla
dessutom männen med väfnad och andra handarbeten, ty hos
pueblo-indianerna skötas dessa göromål af männen. I härden i estufans midt
brinner eller rättare glöder den eviga elden, ty den tillåtes aldrig att
brinna med låga. Det lider intet tvifvel, att de runda rummen i
den ruin, jag nyss beskrifvit, och i klippboningarna i allmänhet,
tjenat till samma ändamål. I den runda härden i midten har den
heliga elden glödt. Ingången till rummet har troligen varit i taket,
ty i väggarna finner man vanligen ej någon dörr. Så är också fallet
med moqui-indianemas estufa. Från denna skiljer sig dock estufan i
klippboningarna, dels genom sin form, i det att den hos moquis är
rektangulär, dels äfven genom den egendomliga anordningen med den
ut i det fria ledande gången eller tunneln, sopi ofvan beskrifvits.
De öfriga rummen i den ruin, som jag ofvan skildrat, äro af
ganska små dimensioner (6—8 fot i båda riktningarna). Deras form
är vanligen rektangulär, men betingas ofta af de omgifvade klippornas
läge och höjd. Murarna äro uppförda af groft tillhuggna
sandstens-stycken; deras tjocklek är vanligen omkring 1 fot. Rummen ligga
utan något slags planmässighet i en rad långs afsatsen. En något
högre afsats har äfven några rum. Stenarna äro hopfogade med
murbruk, och åt fogarna har gifvits ökad fasthet genom i desamma
inkilade stenskärfvor. Dörröppningarna, som tillika tjena som fönster,
äro så små, att man nätt och jämt kan krypa in genom dem. De
kunde tillslutas medelst en flat stenskifva, framför hvilken som regel
sköts en pinne genom tvenne för detta ändamål på dörrens båda sidor
i muren anbragta öglor. Några stora anspråk på ljus och frisk luft
hade klippinvånarna sålunda icke. Några rum’längst in under
klippväggen äro till och med sä små och låga, att man, om man väl lyckats
att praktisera sig in, ej kan vända sig ora, utan måste gå tillbaka i
samma ställning. En del ruiner bestå blott af ett eller flera dylika små
hålor, ofta liggande så långt upp i den brantaste klippväggen, att man
förgäfves söker utfinna ett medel att komma dit upp. Och huru ha
väl klippinvåndtna gjort, då de ej blott haft att frakta dit upp sig
själfva utan äfven byggnadsmaterial, verktyg m. m.?
Våra arbeten i denna ruin började vi med att gräfva ut det bäst
bibehållna af de båda runda rummen, som till en höjd af mellan 2
och 3 fot var fylldt med grus, inramlade takbjälkar, dam och en massa
af råttor insläpade kaktustaggar. En mängd föremål, till större delen
ganska oansenliga, men af intresse, emedan de läto oss få en inblick i
de forna invånarnas lefnadssätt, blefvo frukten af våra arbeten. Jag
vill här uppräkna några af de viktigaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
