Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cerat till biskop i Chiusi, och i hans bibliotek föregifver sig den s. k.
Mon al d esc hi hafva anträffat de dokumenter, som ådagalade nyssnämnda
släkters härkomst. Försiktigt nog tillägger han, att biblioteket sednn
brunnit upp.1
När det gäller att förklara, hvar han funnit sina dyrbara
manuskript, är Ceccarelli mera betänksam. Helst undgår han frågan, men
skall någon förklaring lemnas, så är det alltid i någon mera obemärkt
provinsstad eller by i närheten t. ex. af Orvieto, Viterbo eller Bevagna,
som han anträffat dem, vanligen hos en gammal prest. Han
beskrif-ver gerna huru väl de varit undangömda och bevarade för att aflägsna
de misstankar ett alltför oskadadt tillstånd kunde väcka.
Krukan går så länge efter vatten tills hon spricker, och så gick
det också Ceccarelli. Talrika voro de släkter han försett med
stam-taflor, dokumenter och familjehistorier, bland dem många af Roms
och Italiens ädlaste, såsom Altieri, Honcompagni, Cesarini, Cenci, Cen*
telli, Monalde8chi, Muti, Savelli, Santa Croce, Uberti m. fl., och han
hade på sin genealogiska verksamhet skördat både anseende och
penningar. Visserligen började en och annan lärd bokvän att ruska på
hufvudet åt de okända författare han letade fram, men han var alltid
färdig med nya lögner till försvar för sina fynd, och hans klienter
fortforo att hedra honom med sitt förtroende. Men år 1578 råkade
han att åt biskopen af Novara lemna en förteckning på hans
företrä-• trädare och åt Alberico Cibo, prins af Massa, några anteckningar om
hans släkt, hvilka arbeten föreföllo dessa herrar misstänkta. De
anmodade hvar för sig sakkunniga att anskaftä upplysningar om de af
Ceccarelli åberopade källorna, men dessa stodo naturligtvis icke
någon-städes att återfinna. Prinsen af Massa bad då Ceccarelli att framvisa
dessa mystiska arbeten, och förfalskaren tog siu tillflykt till sina vanliga
påhitt Efter många undanflykter skref han ändtligen till prinsen, att
han af en prest i Toscella nära Todi köpt en hel samling gamla
handlingar, hland andra ett af kejsar Otto I för Guido Cibo utfärdadt
pri-vilegiebref och ett bref af påfven Honorius II (1124—1130), hvari
omnämndes en kardinal Udalricus Cibo, m. fl. släkten rörande
dokument. Kejsar Ottos bref var han djärf nog att medsända och af de
öfriga erbjöd lian prinsen bestyrkta afskrifter. De af honom citerade
författarnas skrifter voro dels redan borteålda, dels befunno de sig i
namn-gifna, men för tillfället uppdiktade bibliotek, dels voro de honom lofvade,
men ännu icke tillsända o. s. v. För öfrigt förklarade Ceccarelli sig
icke förstå, hvarför en författare borde kunna uppvisa de källor han
citerade. Hveni hade väl sett de författares verk, som Plinius och
1 Af Monald<*schi’s krönika Uro ej mindre än sex exemplar kända, hvaraf tva
i offentliga bibliotek i Paris och Wien — oaveat leetor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
