- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 12 (1892) /
34

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna fruktansvärda inrättning hade länge haft sinn ögon fäs tade på
honom, ty p&fvestolen hade haft talrika svårigheter med kom muner, kloster
och enskilda, som gjorde anspråk på den ena friheten och förmånen efter
den andra på grund af påfliga och kejserliga privilegier, som Ceccarelli
skaffat dem, och man Bynes blott hafva väntat på ett passande tillfälle
för att slå till. Ceccarelli var också väl medveten om den fara han
löpte. Han hade själf förespått, att han skulle sluta på schavotten, och
denna gång blef han mera sannspådd än vid profetiorna om påfvevalet.

Förfalskaren gjorde ingen svårighet vid att bekänna1; tvärtom, i
den s. k. »libellus supplex» han afgaf till sina domare2 snarare skröt
han med sina verk. Åtskilliga af dessa hade han själf diktat ihop,
t. ex. den redan nämnda »De Donatione Constantini», men det hade
skett till kyrkAns ära och fromma. Att åberopa apokryfiska författare
vore hvarken orätt eller ovAnligt, det gjorde ju kyrkan själf. Brefoch
privilegier af kejsare och andra potentater hade han förfalskat, men
blott för att gagna ädla och förnäma släkter. Så gjorde för öfrigt
äfven andra ansedda författare. Att han försett några gamla anonyma
manuskript med kända författares namn borde ej läggas honom till
last; snarare borde man hålla honom räkning för att han ej som andra
gjorde, tillegnat sig själf författarskapet. Han hade tvärtom tillskrifvit
andra hvad han själf författat, men däri låge intet bedrägeri, ty
innehållet af hans böcker vore dock sannt, äfven om det framträdde under
ett annat namn; också dettA vore allmänt brukligt. Många genealogier
och historier om familjer och städer hade han sammanskrifvit och delvis
uppdiktat, men alltid i den bästa afsikt, till romerska adelns
förhärligande. Skulle rann kalla allt falskt, som författare skrefve på grund
af gissningar eller af sannolikhetsskäl, vore alla historieskrifvare
för-falskare. Han hade blott gjort som alla andra. Till förfalskningen af
fideikommissbref hade han blifvit lockad och förledd och anropade
därför domstolens medlidande.

Hans fräcka sofismer förmådde dock ej rädda hans hufvud. Efter
slutad ransakning öfverlemnades han af inqvisitionen till
kriminaldomstolen och flyttades från Castel S. Angelo till fängelset Torredinona.
Domen3, som afkunnades den 1 juni 1583, förklarade honom skyldig

1 Han blef icke underkastad tortyr. Rättegångshandlingarna förvaras i
inqvisi-tionens arkiv, dit ett profant öga har mycket svårt att triinga, så att jag har icke
kunnat taga kännedom om dem. En yngre italiensk forskare, sig. ENRICO Celani, har
dock lyckats att få genomlysa dem, och det är honom jag har att tacka fur uppgiften.

2 Tryckt i utdrag hos Leone Allaci.

3 Tryckt i Difefia del Domi nio temporale della Sede sopra Comaehio,

Roma fTll, Vol. II, sid. 319—326. Originalet finnes icke i Archivio di Stato, där
alla kriminaldomstolens domar för 1Ö83 fattas. Det lär egns af enskild person,
hvil-kens namn jag icke fått mig uppgifvot. Jag har doek sett en däraf tagen afskrift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1892/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free