- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 12 (1892) /
49

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Såsom roddare engagerade jag fyra kosacker, af hvilka en, som fick titel
»kapten», skulle vara vår »passopp». Hans lön var 75 kopek om
dagen, under det de öfriga fingo nöja sig med 50. För detta pris,
som ansågs ganska högt, skulle de själfva hålla sig mat. Som femte
man antog jag sedermera i Juganskoj en ostjak.

Då Jermaks efterföljare i slutet af sextonde århundradet
framträngt uppför Ob, funno de på den plats, där Surgut nu står, en
belastad ostjak-by, där en furste vid namn Halanock herskade. Jurtorna
intogos, och omedelbart därefter, 1593, grundlädes Surgut af vojvoden
furst Wolkonsky. »Den blef innan kort, säger Castrén,1 ett af
kosackdynastiens mäktigaste värn och utgångspunkten för ytterligare
operationer. Härifrån uttågade tid efter annan roflystna kosackskaror,
hvilka underkufvade och skattlade alla ostjak- och samojed-stammar
ända ifrån Ishafvet i norr allt intill Ketfloden i söder. Det är afgjordt,
att under eröfringstiden få orter i Sibirien spelat en så betydande
roll, som den djärfva kosackstaden Surgut. Så mycket mera
nedslående är den anblick, som staden nu erbjuder. Några jämmerfulla
kojor, kringströdda utan all ordning bland förbrända ruiner (efter
eldsvådan 1840), se där kvarlefvorna af den fordom så mäktiga staden.
Här finnes ej en enda anständig gata, icke en ordentlig byggnad, ja!
det är till och med sällsynt att träffa glasfönster, och hela rutor höra
snart sagdt till undantagen. Fattigdomen har under de 6enare
decennierna i så hög grad tilltagit, att staden icke en gång kunnat
kon-tribuera de nödvändigaste utskylder till kronan. Den har till följd
häraf gått miste om sina privilegier och tröstar sig nu med blotta
titeln af stad.»

Så lyder Castréns skildring för ett halft århundrade sedan. Den
kunde i det närmaste gälla än i dag. Nu har staden likväl två kyrkor,
den ena af sten, den andra af trä, samt brandstation, skola, fängelse
(vid mitt besök tomt), sjukhus, meteorologisk anstalt, omkring ett
dussin målade hus och ett par hundra usla omålade kåkar. Gatorna, om
man kan ge dem detta namn, äro bevuxna med frodig grönska och
utgöra en förträfflig betesplats för stadens hästar och kor. De målade
husen bebos af stadens penningearistokrati och byråkrati, den senare
representerad af ispravniken och läkaren. Invånarnes antal är
1,151, nästan uteslutande kosacker, som numera blifvit inkorporerade
som borgare. Deras lifsuppehälle är fiske och vedhuggning åt
ångbåtarna. Jakten har numera betydligt aftagit i följd af de täta
skogseldarna.

Oaktadt staden ligger på endast 61’ 17’ nordlig bredd, är klimatet

1 Studier och forskningar. Hfors 1855, T. *2: 8. 100.

Ymer 1892.

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1892/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free