Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanligen vid en kort, grof käpp, hvars ena ända är fastad vid djurets
hals, den andra, som är bredare, är genomborrad och trädd öfver en i
marken nedslagen påle. S& få djuren stå vinter och sommar, och det
ideliga skällandet härrör antagligen från den dåliga behandlingen.
Kvinnorna syssla, utom med matlagning, med sömnad,
förfärdigande af sentråd, m. m. Männen göra just ingenting eller rättare
hålla på ett supa eller sofva ruset af sig. Liksom ryssarna blifva de
under rusets inverkan ömhjärtade och rörda. Slagsmål förekomma
just ej ofta.
Juganfloden, af ostjakerna benämnd Jogan, som jag valt till falt
för mina ostjakforskningar, är en af Obs större bifloder. Den har
enligt Castrén en längd af 5- å 600 verst. Enligt de inföddas uppgifter
och egna beräkningar, tror jag mig böra angifva den till närmare
1,000 verst. Bredden vid mynningen är enligt Castrén ungefär 200
meter. Jag beräknade den vid högvatten till en half verst. Vid
Multanovi jurta, som ligger ungefär 500 verst från Juganskoj, är
bredden 200 m. Floden lär rinna upp ur en sjö på Barabinska
steppen, som af ostjakerna kallas »Björnsjön». Castrén beskrifver sjön på
följande sätt: »ögonvittnen hafva förtäljt mig, att den är endast
half-annan verst bred, men af en desto större längd. Den säges bestå af
sju fjärdar, hvilka äro afskilda genom uddar, och somliga så vidsträckta,
att ögat vid ena udden med möda urskiljer den andra. Ostjakerna
skola för denna sjö bära en vidskeplig fruktan, förmenandes att det
förfarliga mamutdjuret eger där sin vistelse och gör färden på sjön
osäker, icke blott sommartiden, utan äfven under själfva vintern, då
vak ofta bildas och isen utan någon känd orsak oförmodadt bryter
upp.» Flodens stränder äro i allmänhet låga, endast här och hvar
ser man små sandplatåer, af hvilka de högsta ej torde öfverstiga 15
meter. Stränderna äro täckta med en rik vegetation af ceder, tall, gran,
idegran, björk, hägg, asp, rönn och pil. Af de forna ståtliga
ceder-skogarna återstå nu endast spridda rester. Eii skogseld, som på
1850-talet rasade öfver nästan hela det ofantligt stora området mellan Irtisch
och Ob, har förstört dem. Sedan den tiden har också jakten lemnat
mindre utbyte. En ostjak påstod, att den enda trakt, där ännu goda
skogar finnas, är vid Demjankas öfre lopp. Jugan upptager flera bifloder;
från venster sida lilla Watt-Johun och från höger Soima, som utfaller
mellan Manini och Multanovi jurtor, Irkusjog vid Njeutiaski jurta och
Malo Jugan (ostjakernas Ai-Jogan), som har sina källor nära
hufvud-flodens, vid Kokini vinterjurta. Vid högvatten bildar floden en otalig
mängd armar, som kallas urij. Torra somrar är den så vattenfattig,
att den endast närmare mynningen kan befaras med en vanlig lodka.
Skillnaden mellan högsta och lägsta vattenståndet är i medeltal 5 me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
