Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de ej kunde dansa. Guvernören var tydligen angelägen att visa,
att jag hade orätt, bvarför han lät dem dricka så mycket vodka de
ville, och efter en liten stund började de dansen med lif och lust
Deras rörelser voro betydligt osäkra och mycket fulare än männens.
Jag antog, att guvernören velat visa sin makt, ty man säger i Sibirien,
att en guvernör kan allt hvad han vill. Sedermera fick jag bekräftelse
pä att kvinnor aldrig dansa i nyktert tillstånd.
Därefter uppfördes flera pantomimer: huru en sjuk man botas af
djäfvulen, huru ett par jägare öfverfallas af en björn, huru han dödar
den ena, och till sist uppfördes en björndans. Märkvärdig är folkets
motvilja att visa den för främlingar, antagligen frukta de att ådraga
sig björnens ovilja.
Numera har bössan ersatt pil och båge på björnjakt. Ännu är
dock bflgen ostjakens käraste vapen, och den skicklighet hvarmed den
handteras är förundransvärd. Till sin form påminna bågarna om de
tatariska, ehuru de äro af betydligt större längd. Man kan väl också
antaga, att de fått denna form under den tid, då tatarerna beherskade
Sibirien. De äro förfärdigade af två träslag, hoplimmade med fisklim
och öfverbundna med björknäfver. Af alla ostjakstammar åtnjuta de
vid floden Wach anseende att vara de skickligaste bågskyttarna. En
Wachbåge betalas också dubbelt så högt som en från andra trakter.
Jag tror, att få folk nått en sådan fintlighet i inrättandet och
utställandet af fällor som ostjakerna; också träffar man sådana öfverallt. För
sjöfågel, sobel, ekorre, räf och björn finnas olika slag, alla synnerligen
sinnrikt inrättade. En del äro konstruerade med båge som afskjuter
pilar, andra med tyngder, som krossa djuret, andra åter med
fjäderinrättning, som kväfver det till döds.
Den 7 juli sent på kvällen kommo vi till Sobeljurta. Jag hade
där beställt ett par s. k. worup, en egendomlig beklädnadspersedel för
fruntimmer. Då jag landade, sofvo alla, och jurtan, där jag beställt
plaggen, var tom. Jag lät väcka en gammal gubbe, som jag visste
bodde i en usel sommarjurta af näfver, och framställde min begäran,
men fick tvärt nej. Jag hade räknat på att som han var fattig, skulle
han frestas af mina lysande anbud. Han gick och lade sig igen under
förklaring, att han ej ens vågade nämna plaggets namn för sin hustru.
Efter en stund lät jag kalla ut honom igen. Han vägrade absolut,
oaktadt jag radat upp alla mina skatter. Slutligen lät han sig dock
beveka och lofvade att tala med hustrun. Det dröjde ej länge förrän
vi i ni frön jurtan fingo höra en gäll fruntimmersröst, som storträtte.
Mannen kom ut alldeles förtviflad och beklagade sig öfver det myckna
ovett han fått. Plötsligt slås dörren upp, en ung ostjakkvinna
kommer utrusande och ropar med vredgad röst, att vi skulle få hvad vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
