Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var i flera rader. De voro alla af yngre datum, på sin höjd 30 år gamla;
vid några alldeles nyss uppförda, jurtaliknande öfverbyggnader låg halm
utbredd framför vestra gafveln, och näfverskålar med mat stodo framför
den lilla gluggen. Vid de flesta fans ett 50 cm. högt kors af tvenne
träspjälor. Spår af uppgjord eld anträffades likaledes på flera ställen. Ett par
grafvar voro dubbla, d. v. s. under samma tak stodo två kistor
bredvid hvarandra. De flesta öfverbyggnaderna voro af plank i stället för
stockar, och på ett par ställen kunde man till och med läsa de dödes
namn på ryska. Inga slädar, båtar eller skidor syntes till, allt tydde
på ett nyare, mera ryskt begrafningssätt. Jag försökte att undersöka
några af grafvarna, men då kistorna stodo på nära en meters djup,
måste jag afstå därifrån och återvända med oförrättadt ärende.
Omedelbart därpå kl. 5 afseglade vi.
Den 10 juli vid middagstiden landade vi åter i Juganskoj. Nu
var marknaden i sitt högsta flor. Flera hundra ostjaker voro
församlade, och jag väntade ett rikt byte. Men genast vid
landstigningen möttes jag af underrättelsen, att en elakartad difteriepidemi
hade utbrutit och att redan flera dödsfall förekommit. Då någon
isolering af de sjuka ej förekom, bredde farsoten ut sig ganska hastigt,
och jag ansåg därför rådligast att redan samma afton fortsätta till Surgut.
Floden hade nu fallit, så att vi måste göra en stor omväg, och
först på aftonen följande dag nådde vi vår bestämmelseort. Ispravniken
var oss till mötes vid stranden och meddelade, att
storfursten-tron-följaren inom kort skulle passera; han hade också erhållit order från
guvernören att i anledning däraf låta kalla alla ostjaker, som tillhörde
hans krets, till Surgut. Denna underrättelse kom mig att förändra
resplan. Jag hade nämligen tänkt att omedelbart fortsätta till floderna
Wach och Agan, som falla ut i Ob från norr och hvilka förut ej varit
besökta af någon forskningsresande. Då nu massor af ostjaker från
just dessa trakter skulle komma hit, fann jag det lämpligare att här
invänta deras ankomst och först sedan fortsätta färden.
En af de följande dagarna gjorde jag en utflykt till den 20 verst
sydost om staden belägna Cederön, där ostjakerna sades hafva en
helgedom. Sin hufvudhelgedom skola de hafva vid Troitsk, strax
nordvest om Samarova. Den lär bestå af en stor gud af silfver, som tillika
med en mängd skatter är förvarad uti en i jorden nedsatt trumma.
Jag bör tillägga, att ingen sett alla dessa härligheter. Cederön, eller
riittare holmen, ty dess areal är en knapp kvadratverst, var bevuxen
med en rik vegetation. Där växtligheten var tätast, reste sig en väldig
ceder, som från toppen ända till roten var behängd med ett femtiotal
djurhudar. Högst upp hängde en lång röd tygremsa och därunder
huden af en svart tjur; de öfriga hudarna voro af häst och nötkreatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
