- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 12 (1892) /
115

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utrymme och rikligare tillgång på proviant än de andra. Så snart ett
större, eller helst ett par mindre hus — ett för mig och ett för mitt
folk — iordninggjorts (för att visa sin glädje öfver besöket och för att
ära sin gäst händer det mycket ofta, att höfdingen själf sopar och
iordningställer den för den hvite afsedda bostaden), uppstaplas
bördorna i mitt hos, folket rengör gevären, och jag byter om kläder och
tager mig ett bad. Att ofvanpå allt detta en kopp ångande kakao
med ett par biscuits smakar förträffligt, ja utgör en verklig njutning,
behöfver jag väl knappast försäkra.

Under tiden hafva höfdingen och byns äldste rådslagit om hvad
de skola gifva den hvite och hans folk till lifs och komma nu alla i
högtidsskrud åtföljda af män, som bära presenterna, bestående af stora
bundtar plantaner, yams, torkadt antilopkött, höns och stundom en
get eller ett får. Sedan jag mottagit »daschen» (presenten), gifver jag
dem ett par »heads» tobak att däraf göra sig snus. Tobak är deras
förnämsta förbrukningsartikel, och som den inuti landet är mycket
dyr, är en dasch däraf alltid välkommen. Förnöjda draga de sig också
genast tillbaka till ekalé- eller afgudahuset, h va rest tobaken fördelas,
och två å tre män sätta sig att bereda snus. Nästan i hvarje hus
finnes en stor, flat sten, som uteslutande användes för snusberedningen.
Männen hemta nu hvar sin dylik sten, lägga på densamma de från
den grofva midtnerven befriade tobaksbladen och bearbeta eller
söndermala dem med en mindre, rund sten till ett fint pulver. Under tiden
har någon af de- intresserade åskådarna rundt omkring bränt torkade
plantanskal eller de torkade fruktfästena af oljepalmen, och med den
heta askan uppblandas nu tobaken. Denna blandning är mycket
vik-tig* ty på den beror snusets godhet, och i afseende därpå är negern
mycket nogräknad. Vanligen tages lika mycket aska som tobak, och
när allt noga blandats och blifvit söndermalet till ett fint gråbrunt
stoft, är snuset färdigt. Det fylles nu på en liten glasflaska eller tenn dosa,
köpt af de hvite, eller hälles i en liten flaskliknande ihålig frukt, som
är mycket vanlig i landet. Snusdosan går nu laget rundt, tills hvar
och en fått sig en bastant pris, hvarpå återstoden af snuset fördelas
bland de förnämsta männen. Genom uppblandningen med askan blir
snuset mycket starkt, så att den snusande för en stund förlorar bruket
af sina sinnen, ögonen rinna och han hvarken hör eller kan tala. Det
är just detta som är qvintessensen och tyckes verka uppfriskande, och
som en dylik verkan ej kan åstadkommas med vårt snus, äfven det
starkaste, så betraktar infödingen det med stort förakt.

Den erhållna provianten delas i t venne delar, en för aftonen och
an för påföljande dags morgon. Under det maten tillagas, gör jag en
tur genom byn, renskrifver anteckningarna öfver vägen, o. s. v. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1892/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free