- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 12 (1892) /
125

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

starkt kuperad, men sAd&na tvärbranta backar som vi haft föregående
dag, förekommo nu ej. Byn nåddes efter en marsch af 2 km. Vi
mottogos med stora glädjebetygelser i denna vidsträckta och mäktiga
by, hvars invånare redan flera månader handlat med faktoriet och
alltså kände oss. Den är den ojämförligt största af alla Ngolobyama
och består af tre särskilda delar, hvar och en belägen på toppen af en
höjd. Den förnämsta delen, i hvilken vi bodde, räknade 70 hus, de
tvenne andra tillsammans ungefär lika många. Alla Ngolobyar jag
hittills sett hade varit väl försedda med boskap, får och getter, men
ingen hade haft så riklig tillgång därpå som Ikoj. Höfdingen ensam
påstods vara egare af minst 100 nötkreatur samt flera hundra getter
och får. Han hade äfven ett par tiotal hustrur samt en mängd
slaf-var. På qvällen samma dag jag ditkom anställdes en stor dans, vid
hvilken minst 400 personer närvoro, alla Ikojbor. Höfdingen frågade
mig hvarför jag ej förut besökt hans by, som var den största och
förnämsta af alla i Ngolo. Jag hade nu själf fått se hvilka »buskmän» de
voro i de andra småbyarna. I stället för att mottaga oss som sig borde,
hade de stängt sina hus och sprungit sin väg, utan att gifva oss
någonting. Men nu skulle jag få se på annat, menade han. Ikoj visste hur
man borde mottaga en ansedd gäst och främling. Om brist på

gästfrihet är ett tecken på en buskman, så voro i sanning Ikojborna
raka motsatsen, ty af byn och de äldste samt i synnerhet af höfdingen
fick jag mottaga en sådan mängd gåfvor i form af får, getter, höns,
kött af oxe, antilop och vildsvin samt en massa koko och plantaner,
att vi skulle behöft minst en vecka att göra slät därpå. Som vi haft
långa och ansträngande marscher hvarje dag, alltsedan vi lemnade Ndian,
beslöt jag låta folket hvila Öfver här en dag vid sina välfyllda
köttgrytor.

Ikojboarna gjorde nu präktiga affärer, emedan de voro de enda i
Öfre Ngolo, som handlade direkt med faktoriet. De önskade
naturligtvis, att deras grannar ej måtte komma i åtnjutande af samma
förmån, hvarigenom det blefve stark konkurrens vid uppköpande af olja
från Batanga, och sökte afråda mig från att taga med de andra
byarna.

Huru det tillgick att Ikoj fick bandia med faktoriet torde af flera
orsaker förtjena en närmare beskrifning. Tillstånd därtill hade de på
sätt och vis tilltvingat sig. De hade en längre tid underhandlat med
Bioko att mot betalning af en rund summa få handla med faktoriet
och slutligen erbjudit sig att betala tre kor, men allt förgäfves.
Ut-ledsna på de fruktlösa underhandlingarna och förlitande sig på mitt
understöd, i fall det blefve nödvändigt, samlade de en mängd olja,
medtogo de trenne korna och begåfvo sig ned till Bioko, till ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1892/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free