- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 12 (1892) /
126

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

antal af omkring 200 man, de flesta beväpnade med gevär. Deras
ankomst uppväckte sådan bestörtning i Bioko, att intet skulle hafva
hindrat dem att genast begifva sig till faktoriet, men de stannade
som förr i Bioko by, voro mycket vänliga och låtsade som om Bioko
redan gått in på att de skulle få handla med faktoriet. De sade, att
de följande dag ämnade sig ned till faktoriet, och att de som
skadeersättning åt sina goda vänner i Bioko medtagit för deras räkning
trenne kor. Biokoborna ansågo klokast att hålla god min i dåligt
spel och mottogo korna efter en stunds palaverande; därmed hade de
äfven enligt landets lagar gått in på det, för hvars skull de fått
gåf-van eller skadeersättningen.

Detta oaktadt dröjde det ej länge, förrän de å nyo stoppade Ikoj,
och för att hindra dessa att använda maktspråk slöto de förbund med
Itoki, Boangolo och ett par andra kommissionshandlande byar i Nedre
Ngolo. Vi kallade nu Biokoborna till faktoriet och hotade att föra
höfdingen och de äldste till Victoria för att straffas af guvernementet.
På deras böner och löften att »aldrig göra så mer» läto vi dem slippa
mot afgifvande af en skriftlig förbindelse att betala en plikt af 50
stycken tyg, om de än en gång stoppade Ikoj. Detta skedde icke desto
mindre redan några få veckor därefter, hvarför jag anhöll att en af
tyska guvernementets tjenstemän måtte komma dit upp och straffa
Bioko, ty utan våld kunde numera intet uträttas. Gu vernemen tet
hade emellertid ej tid därtill, emedan det då hade en mängd arbete
i Victoria, Kamerun och Batanga (i södra Kamerun), och dessutom
skulle det blifva väl dyrt att enkom för denna palaver sända en
tjen-steman till våra aflägsna nejder. Jag hade därför att som vanligt själf
afgöra palavern och bemyndigades att använda våld, om så fordrades.

Som klagomål öfver Bioko alltjämt inlupo, gick jag tidigt en
morgon till byn, åtföljd af ett tjugotal af mina män, fångade
höfdingen och hans närmaste män och förde dem till faktoriet. Då jag
visade dem den förbindelse de afgifvit på 50 stycken tyg, erkände de
sig skyldiga att betala, men bådo att slippa med mindre. Som
egentliga meningen var att öfvertyga dem, att vi hade makt att straffa
dem, och att de äfven skulle blifva det, då de gjort sig förtjenta däraf,
och detta redan vunnits, så lät jag dem betala en plikt endast
motsvarande 20 stycken tyg. Sedan de erlagt denna, frigåfvos de, men
underrättades samtidigt, att i händelse de än en gång stoppade Ikoj,
skulle de ovillkorligen komma att föras till Victoria. Jag tillgriper
dock sällan denna utväg, emedan den alltid förorsakar betydande
utgifter, dels för fångarnas förplägning, dels och hufvudsakligen för deras
fraktande till Victoria. Därtill åtgår en båt med dess besättning, som
under torrtiden utgöres af 5 och under regntiden af 10 man. Som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1892/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free