Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidare skulle träda honom, och att hans son som representant för byn
nu följde mig ned för att få vägen öppnad, skildes vi åt och fortsatte
färden.
Efter att hafva passerat Lokeles källom råde togo vi af från den
väg, på hvilken vi kommit upp från Mokoli, och vände oss mer mot
söder. Skogen behöll här samma utseende som förut — gles. förkrympt
och betäckt med mossa. Slutligen böljade vi stiga utför en ofantligt
lång, nästan tvärbrant backe, men hade ej hunnit långt ned, förrän
skogen plötsligt förändrade utseende. Mossan var med ens försvunnen,
och en högvuxen, tät, med slingerväxter genomväfd tropisk urskog
omgaf oss. En stund efter det vi nedkommit i dalen, anlände vi till
den af endast 10 hus bestående byn Molonga, som hade ett utmärkt
vackert läge på en bergås med präktig utsikt åt öster och sydost Öfver
en vid bergåsens fot liggande djup dal och landet bakom med sina
dalar, åsar och bergstoppar. I den närmaste dalen hade Jumbo och
Ikoj sina planteringar, och som afstånden till dessa byar äro resp. 13
och 18 km, och höjdskillnaden mellan dem och dalen är omkr. 600
m., så kan man tänka sig huru ofantligt ansträngande och tidsödande
proviantenngen af dessa byar måtte vara.
Följande dag hade vi en lång marsch för o98 och begåfvo oss
därför af i god tid, trots ett ösande regn, som fortfor nästan hela dagen
och kom bergsbäckarna att 6välla öfver sina bräddar. Efter en marsch
på 12 km. i sydvestlig riktning kommo vi till byn Njianene, som
hade 20 bus vid gatan. Härifrån gick vägen nästan rakt åt vester,
alljämt omgifven af urskog. Några planteringar syntes ej till» de lågo
alla i djupa dajar till venster om vägen. Sedan vi öfvergått bäcken
Loe, vid hvars mynning i Lokele Biokos landningsplats ligger, gick
vägen i sydvestlig riktning genom Biokos planteringar. En mängd
vägar korsade hvarandra här i alla riktningar, och vi följde en af de
oansenligaste, på flera ställen nästan öfverväxt af gräs och buskar.
Plötsligt stodo vi framför en länga hus, gingo emellan ett par af dessa
och befunno oss på gatan i midten af Bioko. Såväl jag som flera af
mitt folk hade åtskilliga gånger varit i byn, men ingen hade haft en
aning om hvarest vägen från Ngolo utmynnade. Folket hade med
flit låtit den växa igen för att därigenom undandraga den all
uppmärksamhet, och den var så mycket svårare att upptäcka, som från
nästan hvarje hus vägar ledde in åt planteringarna. Som folket visste,
att vi varit uppe i Ngolo och voro på väg ned, väckte vår ankomst
ingen uppståndelse, men ehuru regnet upphört, voro gatorna nästan
öde. Alla höllo sig inne i husen nyfiket betraktande vårt långa tåg,
men utan att tilltala oss med ett enda ord. Vid ekaléhuset träffade
jag några af byns äldste, hvilka jag tillsade, att de Ngolobyar jag nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
