Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfriga kroppsdelar. Där höga bambubritsar användas, brukar man
uppgöra elden under dessa, så att den sofvande ligger i röken och sålunda
drager så stor fördel af elden som möjligt. I likhet med alla andra
naturbarn, insomnar han vanligen strax efter det han lagt sig, huru
hårdt läger och obeqväm ställning han än må intaga. Efter ett par
timmar är elden nedbrunnen, och han vaknar skälfvande af köld. Han
krafsar ihop glöd och bränder, blåser eld i dem, lägger på ny ved,
och så snart elden börjat sprida värme i hans kropp, faller han åter
i sömn. — Negern är myckert hårdsöfd. Lustigt är att bevittna huru
en svart väcker en annan. Han nöjer sig med att ropa den
sofvan-deB namn, men därmed fortsätter han utan afbrott minst 20 å, 30
gånger, tills han är riktigt säker på att den andre verkligen är vaken
och förstår hvad som säges till honom. Först vid det 10:de eller 12:te
ropet brukar det bli lif i den sofvande, han rör på sig och mumlar
något otydligt, vid det 15:de ungefär sätter han sig upp och börjar
gnugga sig i ögonen, vid det 25:te eller så omkring har han kommit
så mycket i ordning att han frågar hvad man vill. Naturligtvis
vaknar han mycket fortare om en hvit väcker honom, i all synnerhet
om han är i dennes tjenst.
Eget är att den svarte kan sofva i nästan hvilket läge som helst,
åtminstone om han arbetat sig trött. Om tillfälle gifves, lägger han
sig på den smala roddarbänken i båten och somnar in ogenerad af
den brännande solhettan och båtens rullningar. Jag har sett dem en
hel natt sitta och sofva på marken med ryggen stödd mot en
trädstam i hällande regn och utan någon som helst betäckning. Under
längre kanotresor i regntiden bruka vi under mörkaste delen af natten
stanna för att låta folket få 4 å 5 timmars hvila. Knappt är
kanoten fastbunden vid ett träd eller en mangroverot, förrän de lägga
sig ned på bottnen af kanoten på några brädbitar eller vedträn, draga
ett stycke tyg, en säck eller en filt öfver sig och insomna genast i
trots af det öfver dem nedströmmande regnet. Af detta senare såväl
som genom läckor samlar sig emellertid en mängd vatten i kanoten,
och ofta har det händt, att karlarna efter ett par timmar befunnits
ligga med halfva kroppen i vatten utan att däraf störas i sin sömn.
Jag hade just bytt om kläder och inrättat det så beqvämt som
möjligt åt mig i den ofvan beskrifna boningen, då höfdingen, åtföljd
af de äldste och en mängd annat folk, alla i stor gala, kommo för att
helsa på mig och afiemna sina presenter, som bestodo af en stor gumse,
några höns, en mängd torkadt antilopkött och stora plantanklasar.
Dessa presenter voro välkomna, emedan jag ämnade stanna öfver här
en dag, dels för att gifva mitt folk en rastdag, dels för att söka
förmå höfdingen att gifva mig vägvisare för fortsättande af färden norr ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
