- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 12 (1892) /
138

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med öfvergaf jag äfven tanken p& att för denna gång intränga i
6a-tanga och gjorde det med tämligen lätt hjärta, emedan jag var
öfver-tygad om att kunna komma in dit, innan ännu många månader
förflutit. Erfarenheten hade visat, att vi endast behöfde tid på oss för
att komma fram nästan hvar som helst i landet Jag ämnade alltså
dagen därpå, den 8 april, begifva mig till Ikotti och därifrån
genomtåga Ngololandet öster ut samt söka intränga i Rumbibergen.

På eftermiddagen af vår rastdag och innan mitt ofvannämnda
beslut ännu tillkännagifvits, kom en af Bakwileh-männen till mig och
förklarade i sitt och sina kamraters namn, att de ej ville gå till
Ba-tanga, emedan invånarne där voro menniskoätare och hade synnerlig
förkärlek för främlingar. Troligen ansåg han sig själf, såsom varande
den fetaste af oss, hafva särskild anledning att frukta för beröring med
Batanga. Massa k a horn a hade gjort allt för att skrämma upp mitt
folk för de rysliga kannibalerna och hade, som vi sett, lyckats med
Bakwilehmannen med undantag af Wokomia. Denne, som i sig själf
var modig och dessutom som deltagare i flere expeditioner sett en
mängd olika slags folk, förklarade att han ej vore rädd för att äfven
helsa på hos kannibalerna, och då jag sade honom att där fans godt
om »bifil» (naturligtvis icke menniskokött), blef han nästan lika ifrig att
komma dit som jag själf. Kalla skrattade Massakaborna midt i
ansiktet, då de sökte skrämma honom för Batanga, och på krumännen
gjorde de ej heller ett sådant iutryck som de väntat. Ehuru äfven
dessa voro betydligt uppskrämda, voro de dock för gamla i tjensten
för att göra sig skyldiga till subordinationsbrott. I alla händelser
önskade de först afvakta utgången af de enfaldiga Bakwileh-männens
deputation. Denna fick det besked, att om jag ginge inåt Batanga,
skulle jag nog veta få dem med, antingen de ville eller ej, och efter
som de kommit fram med sin uppstudsiga förklaring, skulle de straffas
med att tills vidare icke få någon biff. Det kött de fått för dagen
fråntogs dem genast, och skamflata aflägsnade de sig följda af
Woko-mias hån. De återkommo på qvällen, förklarade att de ångrade sitt
uppförande och voro redo att gå med mig hvart som helst samt slutade
med begäran att återfå biffen. Till deras synnerliga missräkning fingo
de emellertid ingen sådan den dagen.

Hvad beträffar påståendet att Batanga äro kannibaler, antog jag
att det var sannt så till vida, att de visserligen icke lefva på
menniskokött, men ej rata det, utan tvärt om gärna äta sådant, om tillfälle
erbjuder sig. Detsamma kan man påstå förhållandet vara med Ngolo,
ehuru de förneka det, emedan de veta att de hvite och kustfolken
afsky kannibalism. Alla stammar i dessa trakter hafva varit
menniskoätare, men sedan 20 ti 30 år tillbaka hafva slafvarna, som brukade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1892/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free