Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nådde af vägen till Jekoe. Det återstod oss därför intet annat än att
söka taga oss dit på egen hand. Vi slogo alltså in på Jekoe vägen,
men hade ej hunnit långt, förrän den delade sig, hvarför jag utsände
några män att rekognoscera de båda vägarna. Ena partiet återkom
om en stund med underrättelse, att de mött några barn, som vid
deras åsyn genast tagit till dykten. Litet längre fram hade de påträffat
planteringar. Det andra partiet hade äfven stött på planteringar. Jag
beslöt mig för den väg, där barnen anträffats, och vi hade ej gått en
half km., förrän vi framkommo till byn.
Den var byggd såsom de närliggande Ngolobyarna och bestod af
40 hus. Vår oväntade ankomst uppväckte en viss bestörtning i byn,
i synnerhet som de sågo, att vi ej medförde vägvisare, och alltså kunde
förstå, att vi ditkommit mot Ngolos vilja. Att lemna vägvisare till
det inre landet förklarade de sig icke våga för Ngolo, af hvilka de
till följd af sitt läge voro mycket beroende. Då jag nu äfven af
Ba-tangafolk vägrades vägvisare till det inre af deras land, vände jag
dem genast ryggen och återvände utan att mottaga de gåfvor af höns,
som höfdingen önskade lemna. På återvägen till Ekarna
öfverraska-des vi liksom föregående dagen af en häftig tomado, men nu räckte
den öfver tre timmar.
Som vägvisaren åtagit sig att föra oss till Bakundu, men ej till
Batanga, kunde jag naturligtvis ej göra någon palaver för det han
rymt ifrån oss. För att få något att trösta oss med och qväfva
förargelsen ombads höfdingen att anskaffa ett ungt får, hvilket äfven
skedde, hvarpå det slaktades, kokades och till stor del äfven uppåts
samma dag.
Tidigt följande morgon kom höfdingen med en man, som skulle
visa vägen till byn Bakundu-ba-Bakua. För att gifva oss en
föreställning om hurudan vägen var, som vi hade framför oss, gjorde
höfdingen några mycket betecknande åtbörder. Han förde först båda
händerna nedåt, liksom om han toge mot sig vid nedstigandet för en
brant, och förde dem därpå upp så långt han kunde och började
gestikulera med armar och ben, som om han hållit på att klättra upp
för en klippvägg. Den komiska pantomimen uppväckte allmän
munterhet, ehuru den för oss, som skulle pröfva på betydelsen af
densamma, innebar allvar nog. Vid Ekarna slutar den jämförelsevis
jämna högplatå, på hvilken det öppna gräs* och busklandet ligger,
och öster ut vidtager ett vildt bergland betäckt med urskog. Höga,
spetsiga bergstoppar, smala, skarpa bergåsar och kammar skjuta upp
Öfverallt, och mellan dem öppna sig djupa, trånga dalar och raviner
med ytterst branta sidor. På bottnen af nästan hvarje dal framström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
