Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger subdivisionen Pakaur med hufvudort af samma namn. Dess
nordvestra del är fylld af Rajmahal-bergen, dess vestliga, bildande
öfvergflng till Bengaliska l&glandet, är jämn och fruktbar; i öfrigt
om-vexla också bär slättland med bergs- och skogstrakter af mindre
utsträckning. Den stora East-Indian-Railway skär med sin östliga gren,
den s. k. Loop-line, Santallandet nära dess östra gräns genom Pakaur
och Raj ma hal, löpande parallellt med Ganges. Söder om Gundhi och
Pakaur ligger subdivisionen Dumlca, sträckande sig som ett bredt bälte
tvärs öfver landet från nordvest till sydost. Landet är här af ungefar
samma natur som i de båda sistnämnda subdivisionema. Vester om
subdivisionen Dumka skjuter landet ut i en krök (mellan 86*30’ och
87°); här hafva vi subdivisionen Deoghar och söder därom Jamiara,
som är landets sydligaste del. Dessa båda subdivisioner genomskäras
i sin östliga del af East-Indian-Railway Chord-line. Slättland omvexlar
här med skogsbygd, och här och där reser sig plötsligt ett berg till
ej oansenlig höjd. I öfrigt utmärka sig icke Santallandets berg för
någon betydande höjd. Två af dem nå 300 meter öfver landets nivå.
Däremot vittna många genom sin form om vulkaniskt ursprung.
Santallandet utgör i sin mellersta och sydliga del en mellanlänk
mellan Chutia Nagpure högland i vester och Bengaliska låglandet i
öster. Det har i nämnda båda riktningar inga naturliga gränser att
uppvisa, utan öfvergången sker så småningom till de skilda
grannlandens natur. Flodernas lopp går därför helt naturligt i östlig
riktning, tills de direkt eller indirekt förena sig med »modern» Ganges.
I söder begränsas landet delvis af Barakar-, delvis af Odjoj-floden,
hvilken senare genomdy ter subdi visionerna Deoghar, och J am tara. Genom
Dumkalandet flyter Mor-floden, genom Pakaur-landet Bramini- och
Basloj-floderna, alla upprinnande i gränslandet till Chutia Nagpur. Bland
Rajmahalbergen upprinner Morel-floden, som genomflyter subdivisionen
af samma namn först i sydlig, därpå i östlig riktning.
Efter denna geografiska orientering vilja vi kasta en blick pft
Santalfoikets historia.
Då arierna inträngde i Pandjab — enligt de sannolikaste beräkningar
om kr. 2,000 år före Kristus — funno de, som bekant, där före sig en
folkstam af mörk hudfärg. Inkräktarna trängde under tidernas lopp
gradvis framåt, utbredande sig föret öfver Pandjabs fruktbara slätter,
under det att de gamla inbyggarna måste vika tillbaka till skogar och
berg. Under vexlande krig och fred tillväxte ariema i makt och vände
så sina blickar till Gangesdalens ännu rikare länder. Erobringen af
dem var ej en dags arbete ; århundraden hafva därunder förgått, men
resultatet blef, att af de ursprungliga mörka inbyggarna en del g&fvo
sig och blefvo ariernas trälar — från dem härstamma de s. k. låg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
