Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä kommer en dag Lita mycket inställsam, framställer sig såsom
deras farfar och vill lära dem en stor, ännu okänd njutning. Han
lär dem att brygga ris-öl (handi). dSo sä, dricken nu, i morgon
kommer jag igen!» De drucko, började leka, blefvo fulla och sofvo
tillsammans om natten. I dagningen kom Lita tillbaka och kallade
dem; de vaknade upp och märkte nu, att de voro nakna. »O farfar,
sade de, huru skola vi kunna komma ut, vi blygas förskräckligt, vi
äro nakna; i går afton drucko vi oss fulla af ris-öl, och nu — hvad
hafva vi gjort?» »Betyder ingenting», sade Lita och gick sin väg med
fömöjdt grin.
Halam och Ajo gjorde sig nu skört af nya blad. De födde barn,
sju söner och sju döttrar. Traditionen uppgifver följande namn, pä
sönerna: Sandra, Sandhom, Tjare, Måne; och pä döttrarna: Tjhita,
Kapu, Hisi, Dumni. Då barnen växt upp, brukade fadren taga
sönerna med sig till skogen att jaga och modera döttrarna åt ett annat
håll att plocka örter till föda. En dag sammanträffade emellertid
sönerna och döttrarna oförvarandes i skogen utan föräldrarnas vetskap,
och dessa måste därför äktenskapligt förena sina bara,’ hvilket skedde
så, att man åt dem byggde ett hus med sju kammare, och då det
var färdigt, bryggdes risöl; man drack, och så infördes ett par i hvar
kammare. Den äldste sonen förenades med äldsta dottern, o. s. v.
efter ålder. Af alla paren föddes barn, och då fastställde de båda
gamla, att syskongifte hädanefter ej skulle få förekomma. De indelade
sin afkomma i stammar och stadgade, att mannen ej finge taga sig
brud af sin egen stam — en stadga som fortfarande med största
noggrannhet iakttages.
Menniskosläktet förökades starkt. Från det första hemlandet,
Hihili Pipili, där det äldsta paret säges hafva dött, drogo menniskorna
till Khodjkaman, och här förvillade de sig i sedlig ondska, i det de
parade sig som djuren utan åtskillnad. Häröfver förtörnades Thakur
(skaparen) och beslöt att förgöra dem, sedan han först förgäfves
uppmanat dem till bättring. Ett rättfärdigt par fanns dock, och det
räddades genom att på Thakurs befallning gömma sig i en håla i
Harata-berget. Däremot förgjordes alla öfriga, både menniskor och djur,
genom ett regn från himmelen, som varade sju dagar och sju nätter;
om det var eld eller vatten vet man ej.
Det räddade menniskoparet bosatte sig nära Harata 1 och födde
bara; släktet förökade sig åter snart. Från Harata drogo menniskorna
till ett stort slättland, Sasang-beda 3. Här indelades de åter i stammar, * 4
1 Harata af stammen har, hög, som ock finnes i de semitiska spr&ken.
4 Sasang betyder gul, beda, flodbädd; santalspräkets celebrala ljud hafva vi
betecknat genom att understryka motsvarande dental.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
