Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dekoerna lånade. I forna tider plägade vftra gamla förfäder icke att
bränna de döda, ej heller buro de dem bort till floden 1, de jordfäste
dem. Icke heller plägade de att vid bröllop stryka sindur 2 på
bruden; detta allt hafva vi lärt af Dekoerna.»
Därifrån drogo de vidare, somliga säga af fruktan för Tulukerna,
och nådde Bari badoak-skogen. Ingen ville bär gå förut, och därför
beslöto de att gå i rad; på detta sätt passerade de skogen och kommo
till Jona-Jospur. Äfven här sökte de förgäfves att stanna, utan drogo
till Khaspal Belaonja, hvarest de än ytterligare förskingrades, somliga
till Sir, andra till Sikhar, andra till Nagpur. »Från den tiden äro vi
till stor del under Dekoerna; blott de Kharvarer, som ing&tt
äktenskapsförbindelser med Dekoerna, äfvensom Birhol hafva konungar. Vi hafva
förlorat namnet Kharvarer. Somliga påstå, att man kallat oss
Saon-taler, emedan vi en längre tid lefde i landet Saont, på andra sidan
Sikhar. Från Sikhar kommo somliga af oss till Tundi. Våra förfader
varnade oss, sägande: »Gån ej öfver på andra sidan Odjoe-floden, ty
där är Tulukernas land, olyckans land». Men drifha af lekamlig nöd
hafva vi kommit, vi hafva ej lydt förfädernas ord. Så hafva vi med
tidens lopp nått hit till Saontal Pargana. Likt silkesmasken hafva vi
vandrat omkring efter föda. Hvarför månne Thakur så straffar oss?»
Med dessa ord slutade den gamle santal-vise den från fäderna
nedärfda traditionen om sitt folks tidigare öden. Dess riktighet, d.
v. s. öfverens8tämmelse med hvad andra vise (guruer) i skilda delar
af landet lärt, har blifvit af missionär Skrefsrud konstaterad; och en
jämförelse med den version, som Colonel Dalton meddelar3 såsom
mottagen af en pargana (distrikts-höfding) i santalernas gamla
hemland uti Hazaribagh, hvarest ännu finnas stora »settlements» af stammen,
visar, att den här ofvan angifna eger företrädet af långt större
utförlighet och reda samt meddelar flera mycket väsentliga drag. Vi hafva
något utförligare anfört dessa, emedan vi tro, att i dem ligger en
betydlig hjälp vid lösningen af åtskilliga etnologiska frågor rörande de
intill nyare tider så okända s. k. kolariska folken, och fullständigt
instämma vi med ofvannämnde framstående författare i att »studiet af
dessa folk är ett af de mest intressanta en etnolog kan företaga sig».
Vi vilja ej inlåta oss på att söka bedöma åldern af santalernas
traditioner; en del äro tydligen af nyare datum, och i öfrigt är det * *
1 Damudar-floden. som santalerna betrakta eåsom sin heliga flod, upprinner i
Palamau, bildar cn gräns mellan Hazaribagh och Chutia-Nagpnr-plat&erna och
utfaller i Hugli nära desa mynning.
* Sindur Ur ett slags rödfärg, hvarmed man bestryker föremål, som skola helgas
eller invigas till något.
8 Ethnology of Bengal, s. 209—10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
