Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arter: F. bengalensis (banyanträdet, bekant för sina adventiv-rötter),
F. religiösa, F. comosa, F. glomerata, F. hispida. Planterade
förekomma följande fraktträd tämligen allmänt: Artocarpus integrifolia,
brödfruktträdet, hvaraf en person kan lefva i ett par månader;
Mangi-fera indica, mangoträdet, bekant för sin ständigt gröna, rika krona
och sina sköna frukter (som dock i låg-Bengalen blifva både större
och saftigare än här i San tallandet); Annona squamosa, med söta, fint
smakande frukter, af engelsmännen kallade custard-apples; Psidium
Guyava med n&got syrliga frukter af ett mindre äpples storlek, samt
Musa paradisiaca, den bekanta pisangen eller, som man ock efter dess
frukt kallar den, banan trädet, ehuru den i verkligheten är en ört
fastän af ett träds höjd (4—7 meter).
Vi skulle kunna Öka denna förteckning med en del arter
trädgårdsväxter, såsom ett par arter Cucumis och Cucurbita m. fl., men
frukta att redan hafva varit för utförliga.
Landets flora i öfrigt kan ej kallas rik, ej heller gifver naturen
intrycket af tropisk yppighet; tvärtom antager landet efter regntidens
slut, och särskildt efter risskördens inbergande i november, ett
alltmer torrt och ödsligt utseende, där sceneriet ej upplifvas af skogklädda
bergshöjder, som ju hela året om bevara grönska och lif. Ty i mars,
då på slättlandet allt är förbrändt, och menniskor och djur börja sucka
under den alltmer intensiva hettan, då kläder sig skogen i vårskrud
skulle man vilja säga, men ack, hvilken vår med 35°—40’ C. i
skuggan 1 Då tager santalen ned båge och pil och rustar sig för den
årliga stora jakten. En ’budsticka’ (en salträdsgren) har sändts från by
till by, att på den och den dagen samlas man i den och den skogen.
1 gamla dagar kunde de taga tag med björnen, som de fällde med
knÖlpåks8lag, och man mötte pantern och den bengaliska tigern i täta
led med pilbågar och trummor. En och annan kan ännu visa ärr
efter dessa fejder. Nu, sedan skogarna till stor del försvunnit och
’jungeln bränts och odlats, blir jaktens byte mera sparsamt och mera
oskyldigt: hare, rådjur, en och annan påfågel, skogsdufvor, vildänder.
Att rofdjuren dock icke höra till alldeles förgångna tider, fingo vi
erfara sista kalla tid, då en flock pantrar och tigrar hedrade dessa
trakter med ett par månaders besök, som kostade omkring 20 menniskor
och en hel del boskap lifvet. För en tid var samfärdseln nästan
alldeles afbruten häromkring i de skogbevuxna trakterna af landets
sydöstra del. En elefanthona, som i flera år hemsökt folkets majsåkrar
och på senare tider blef närgången nog att lyfta af eller slita sönder
halmtaken på husen för att komma åt risförråden, blef nyligen falld af
ett jaktparti anordnadt af landets engelska öfverdomare. Hanen fälldes
för några år sedan. Schakaler och räfvar förekomma rätt allmänt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
