Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi sade bevarande, ty här likasom öfverallt har det visat sig, att
i kampen för tillvaron den lägre rasen tenderar till att uppgä i eller
undertryckas af den högre. Här är ett bevarande s& mycket mer
önsk-värdt, som den högre ras, frän hvilken faran hotar, st&r moraliskt
lägre, och sälunda nationalitetens förlust skulle gä hand i hand med
förlusten af de bättre drag, som karakterisera santalen gentemot
bengalen, nämligen en viss ärlighet, naturlighet och barnslig trohjärtenhet.
Då den skandinaviska Santalmissionens grundläggare, Børresen och
Skrefsrud, för 25 år sedan nedsatte sig i landet, funno de santalfolket
trampadt i stoftet dels af sina egna lustar, sin dryckenskap, sin
obetänksamhet, sin sorglöshet, och dels af de i landet alltmer inträngande
bengalerna, som väl förstodo att begagna 8ig af santalernas fel för att
med list och våld frånröfva dem det land de uppbrutit och odlat.
Att klaga hos den ende ämbetsman (en deputy magistrats), som då
fanns i Dam ka, föll ej santalen in och hade varit fruktlöst, enär denne
ej förstod deras språk och för den korta tid han i regeln hade att
stanna på denna ytterst underordnade post, ej gaf sig mödan att
sätta sig in i denna förkomna folkstams förhållanden. De båda
missionärerna hänvände sig till d. v. löjtnant-guvernören öfver Bengalen,
Sir G. Campbell, genom hvilkens välvilliga och energiska ingripande
flere för folkets väl viktiga åtgärder vidtogos. En ny aförordning om
bättre styrelse af Santhal Parganas» utkom 1872, stadfast af
vice-ko-nungen. Hufvudpunkterna däri voro i korthet följande:
1) Regeringen skulle uppmäta Santallandets jord; hvar bys och
hvar byamans jordområde skulle värderas, och afgifterna fastställas för
en tid af 10 år åt gången. Höfdingen skulle ansvara för sin by, och
ingen jorddrott (zemindnr) skulle kunna fördrifva vare sig höfding
eller byaman (rajot), ej heller utkräfva något utöfver det i byns bref
eller kontrakt för enhvar fastställda beloppet.
2) En viss laglig ränta skulle fastställas, och ingen
penningutlånare kunde göra lagligt anspråk på mera, äfven om låntagaren
förbundit sig därtill.
3) En civil hufvudstation skulle anläggas midt i landet (Dumka),
och muktarerna (hindu-advokater) skulle ej vidare kunna föra sak uti
santalernas mål, utan anklagad och anklagare skulle personligen
inställa sig inför domaren.
4) Ämbetsmännen anbefalldes att lära sig santalspråket.
Det är naturligt, att denna förordning är i hög grad egnad att
bäfda och befordra santalens själfständighet och fria utveckling, enär
den gaf dödsstöten åt de orättfärdiga hindu zemindarernas välde. Att
santalerna ändock efter dessa 20 år qvarstå på en låg grad af kultur
och utveckling, måste helt och hållet tillskrifvas deras egen sorglöshet.
12
Ymer 4892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
