Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med detta land betecknades nnder medeltiden hela Ostasien, där
man pä grund af gamla traditioner, bestyrkta af resandes berättelser,
föreställde sig att all världens rikedomar voro samlade. För att blifva
delaktiga af dessa hade portugiserna allt frän 1400-talets början utsändt
den ena expeditionen efter den andra längs Afrikas kust, och 1487 hade
ändtligen Bartolomeus Dias nätt Goda Hoppsudden, men ej kringseglat
densamma. Columbus kände väl till dessa förder och visste äfven, att
vägen kring Afrika på grund af sin längd tills vidare i Portugal blifvit
öfvergifven.
Sin plan att söka uppnå Indien pä vägen öfver hafvet har Columbus
grundat dels på mera ovissa antydningar, hemtade ur den klassiska
li-teraturen och samtidas skrifter, dels på ett direkt uttalande af en italiensk
läkare, Paolo Toscanelli. Dennes berömda bref till konungen af Portugal
har Columbus fått sig meddeladt, och här har han funnit bestämda
anvisningar för förden. Att Columbus skulle haft någon föregångare, annan
ån de för honom obekanta Grönlands- och Vin lan dsfararne, ansåg tal.
vara både obevisadt och osannolikt.
Vidare redogjordes för Columbus’ egen uppfattning af sina stora
upptäckter. Såsom bekant var han alltjämt öfvertygad om, att det var
Ostasiens kuster, icke en ny världsdel, som han uppnått. På grund
häraf identifierade han de nya öarna och landen med än ett, än ett annat
af de på hans världskarta förekommande namnen. Med den fallenhet
för religiös mystik, som var honom egen, trodde han sig ock vid
Sydamerikas kust hafva nått grannskapet af det jordiska paradiset och
försvarade denna mening med de egendomligaste argumenter.
Antagligen har han aldrig kommit till en riktig åsikt om sina
upptäckters geografiska betydelse, och man skulle måhända däraf vilja draga
den slutsatsen, att hans förtjenst varit ringa; att han blott utfört hvad
andra uttänkt, att han lefvat och dött i en stor villfarelse. Helt visst
lider dock ej Columbi storhet på sådant tal. För eftervärlden är det
vål lätt att tala om villfarelse, men för Columbus fanns ingen möjlighet
att känna det, som nu hvarje barn vet. Att han från alla håll samlade,
h vad som syntes honom tala för hans plans utförbarhet, tillhör ju de
förberedelser, på hvilka hvarje upptäcktsfarare bör grunda sitt företag, om
ej framgången helt och hållet skall vara öfverlemnad åt slumpen.
Att Columbus icke gick till dessa förberedelser med vetenskapliga
insikter, kan ej heller förtänkas honom: tiden var föga vetenskapligt
anlagd, och huru skulle en vetenskaplig bildning kunnat förvärfvas af
den fattige handtverkaresonen, som tillbragt sin ungdom i väfstolen och
på skeppsdäcket. Columbus’ anspråk på ära grundar sig främst därpå,
att han var en handlingens man. Med orubblig tro har han fasthållit
vid sin plan och med öfverlägsen skicklighet och okufligt mod har han
fört den till ett lyckligt slut. Om alla tiders största geografiska
upptäckarebedrift åt sin upphofsman kan förvärfva namnet geograf, så bör
ock erkännas, att Cristofer Columbus såsom sådan icke haft sin like.
Slutligen erinrade ordföranden om den i samlingslokalen för aftonen
anordnade utställningen.
Den stora salen pryddes i främsta rummet af Columbi porträtt,
uppsatt öfver talarestolen inom en dekoration af flaggor och lefvande växter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
