Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var helt och hållet belagdt med pärlemormusslor, så att när solen
sken på det, var det omöjligt för dem, som voro i kanoten, att se på
huset. Allt var dock så dödt på denna plats, och ingenstädes syntes
en menniska.
Efter någon töfvan gingo de fyra bröderna upp mot det stora
huset. Dörren tycktes öppna sig af sig själf, och då de fyra bröderna
trädde in i huset, varseblefvo de en hög, ståtligt klädd man sittande
bakom eldstads-platsen, alldeles som det är bruk här i landet, att
höfdingen sitter med ansiktet vändt mot ingångsdörren,
ögonblickligen utbreddes några mattor på golfvet för de främmande, och för
dem framsattes en härlig måltid, bestående af en svart frukt och
växter, som de aldrig smakat förut. Då de hade spisat, började
samtalet komma i gång mellan höfdingen och de fyra bröderna från
Bella Colla. Det är skick och sed, att när en främling kommer på
besök hos en höfding, så talar han till en början så litet som möjligt,
men så snart han ätit, börjar han att berätta alla de nyheter, som
han vet om. Höfdingen berättade i gengäld många underliga ting för
dem, om hvilka de förut aldrig hört talas, och förtalde om underbara
byggnader och andra föremål, som djupt fängslade deras intresse.
Därpå inbjöd höfdingen de fyra bröderna att vara hans gäster i fyra
dagar och yppade för dem sitt namn. Hans namn var Pelkhanny,
det vill säga Pärlemor-höfdingen eller höfdingen af pärlemor, och han
invigde dem slutligen i Sissauch-dansens hemligheter. Om denna dans
hade de förut aldrig hört talas. Han skänkte dem de heliga flöjter,
som brukas i denna dans, och förklarade för dem dessa instrumenters
användning, men de måste lofva att aldrig yppa det allra minsta af
denna hemlighet för sådana, som icke förstodo sig på denna dans.
Om de gjorde detta, skulle de dö inom en viss bestämd tid.
Den fjärde dagens morgon begåfvo de sig åter på väg, och lastade
kanoten öfverfull med Pelkhanny eller pärlemorskal, och allt, från
det största föremål till de minsta i kanoten, voro smyckade med
sådana. På återresan sågo de ett annat stort ljus, som dock ej egde
samma bländande glans som det förra. »Koo-koo» eller Vildanden —
kanotens namn — styrde rätt på detta ljus, och då de närmade sig
land, insågo de snart, att hvad som så lyste var Klallia eller naturlig
koppar. Här bodde likaledes en stor höfding, hvars namn var Klallia,
det vill säga Koppar. De hade redan af höfdingen Pelkhanny fått
höra talas om denna underbara metall. Denne hade berättat, att
Klallia var en släkting till honom själf, men på grund af den afund,
som rådde mellan Pelkhanny och Klallia, hade de aldrig trädt i
förbindelse med hvarandra eller utbytt med hvarandra de kostbara
klenoder, öfver hvilka en hvar af dem var herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
