- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 15 (1895) /
46

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sade, att samma flora äfven fanns framför isen, då denna var stadd i
utbredning. Men fynden bevisade mera än så. De aflagringar, i
hvilka de fossila arktiska växterna förekomma, äro nämligen ofta s&
mäktiga, att vi däraf kunna sluta, att den arktiska floran under
långliga tider efter isens afsmältning på dessa ställen egt bestånd.
Det sätt, hvarpå denna flora så småningom förändras, i det att först
de mest arktiska formerna försvinna för att ersättas af mindre
arktiska, hvilka sedermera måste vika för den första skogsfloran af
björkar och aspar, innan ännu tallen invandrat o. s. v., ådagalägger
dessutom, att klimatets tilltagande förmildring skedde så långsamt och
gradvis, att skogsfloran först långa tidrymder efter isens afsmältning
tog marken i besittning. En annan omständighet, som Drude
förbisett, var den, att man icke har anledning antaga, att den
skandinaviska landisen under sin största utbredning var betäckt af några
moräner. Denna is var nämligen då så mäktig, att den öfverskred alla
de berg, Bom befunno sig inom dess utbredningsområde, och några
höga sådana förekomma ju dessutom icke i afsedda delar af Tyskland.
Därmed förfaller naturligtvis antagandet, att den arktiska floran då
skulle hafva lefvat på isen, och ännu mindre kan detta hafva varit
fallet med skogsfloran, hvilken, såsom vi ofvan sökt viBa, icke kunde
antagas hafva omgördlat isens kant.

Men å andra Bidan må medgifvas, att skogsflorans påstådda
förekomst kring iskanten icke i och för sig behöfde innebära någon
omöjlighet. Drude hänvisade i själfva verket till förhållandena vid
Malas-pinaglacieren i Alaska, där skogar af gran, al och canadapoppel |ämte
en mängd buskar och örter växa på ytmoräner, hvilka betäcka ända
till 300 meter mäktiga ismassor. Ifrågavarande skogklädda moräner
upptaga en yta af 52—65 qvadratkilometer. Vidare må erinras om
de glacierer på Nya Zeeland, som skjuta så långt ned att de komma
i närheten af trädartade ormbunkar, och om glaciererna på
Eldslandet, hvilka nedskjuta mellan grönskande bokskogar ända till hafsytan.

Vi måste med anledning häraf med några ord omnämna
förhållandet mellan trädgräns och snögräns. Trädgränsens läge är
hufvud-sakligen beroende af temperaturen, eller med andra ord af
sommarvärmen, i det att träden upphöra vid den höjd eller vid den
breddgrad, där den för deras utveckling nödvändiga värmemängden icke
längre är för handen. Snögränsens läge däremot betingas ej blott af
temperaturen, utan äfven af nederbördsmängden. Denna gräns är
nämligen den linie, ofvanför hvilken snönederbörden är större än som
under sommaren kan smälta bort. Om nederbördsmängden ökas
kommer snögränsen att sänkas, ty det fordras naturligtvis då mera värme för
att smälta de ökade snömassorna. Ja, är nederbörden mycket stor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1895/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free