- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 15 (1895) /
48

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omständigheter tala emellertid, såsom ofvan framhållits, mot ett sådant
antagande, och hvad man känner om snögränsens läge i Alperna
under istiden, vittnar också mot antagandet, att nederbördsmängden
under denna tid varit den för snögränsens läge företrädesvis bestämmande.
Om däremot temperaturen äfven då utöfvat ett lika stort inflytande på
detta läge som nu, då måste mellan snögränsen och skogsgränsen bafva
funnits ett område, där den arktiska (alpina) floran hade sitt hemvist.
Och påvisandet däraf, att en sådan flora verkligen förekommit, skulle
darföre ej blott i växtgeografiskt hänseende, utan äfven för frågan om
de närmaste orsakerna till isens utbredning, hafva sin betydelse.

Närmast med anledning af Drudes anmärkningar företog
författaren 1891, med understöd af Vegastipendiet, en forskningsresa till
Östersjöprovinserna och Nordtyskland, för att utröna, om fossila
glacialväx-ter äfven därstädes skulle vara till finnandes1. På ett ställe i Estland,
på fyra i Livland, på två ställen i guvernementet Vitebsk i Ryssland,
vidare på ett ställe i Vestpreussen, ett i Pommern och ett i
Schles-wig-Holstein uppdagades därvid den fossila arktiska floran under
samma förhållanden och i samma slags sötvattensaflagringar som i Skåne.
Arterna voro också desamma, nämligen företrädesvis Salix polaris,
her-bacea och reticulata, Dryas octopetala, Betula nana, dessutom
Poly-gonum viviparum, Saxifraga oppositifolia och caespitosa, eller
alldeles samma flora, som vi nu finna i högfjällen och polarländerna.
Äfven här äro aflagringarne på sina ställen så mäktiga, att de med
bestämdhet ådagalägga, att den arktiska floran äfven inom detta område
länge egde bestånd, innan skogsfloran invandrade.

Efter dessa fynd hafva de tvifvelsmål, eom uttalades mot
antagandet af den arktiskt-alpina florans forna förekomst på mellersta Europas
lågland, tämligen allmänt förstummats. Men det må dock ej förbises,
att ingen af fyndorterpa ligger söder om 53“ 30’ n. br. och sålunda
2,5 —3,5 breddgrader nordligare än den forna landisens rand, hvarföre
man alltjämt skulle kunnat göra den invändningen, att förhållandena
där gestaltat sig annorlunda. Genom det i början af denna uppsats
omnämnda fyndet vid Deuben, har dock äfven denna invändning
hragts till tystnad, ty denna fyndort vid 51° n. br. är belägen invid
den forna landsisens allra yttersta kant, och den fossila flora, som här
är för handen, ådagalägger till full evidens, att randen af den
skandinaviska landisen äfven under dennas största utbredning omgafs af en
utprägladt arktisk eller nival flora.

Af intresse är härvid, att en af de vid Deuben möjligen förekommande
arterna, Salix relusa, icke finnes i Skandinavien eller inom det

1 Se härom för utförligare redogörelse förluttnrens uppsats i Ymer 1891, sid.
116—147.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1895/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free