- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 15 (1895) /
50

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

annat fall hade snögränsen här bort sänkas relativt dlera än
trädgränsen, medan, såsom vi ofvan sett, tvärtom det motsatta förhållandet
synes hafva egt rum.

Sedan det sålunda visat sig, att den skandinaviska landisen
under sin största utbredning omgifvits af en arktiskt-alpin växtlighet, är
det föga tvifvelaktigt, att så äfven varit förhållandet med den landis,
som nedsköt norr om Alperna. Ehuru visserligen någon aflagring
med glacialväxter ännu icke är funnen vid denna ismassas själfva
forna gräns, kan man likvisst anföra vittnesbörd, som göra ett dylikt
antagande i hög grad sannolikt. Den’ fyndort för glacialväxter i
Schweiz, som författaren 1H72 upptäckte vid Schwerzenbach på
låglandet i kantonen Zurich, på en höjd af omkring 445 meter öfver hafvet,
härrör från tiden för isens afsmältning, då den redan dragit sig långt
tillbaka. Den fossila floran i denna aflagring är en fullkomlig
fjällflora, sammansatt af sådana arter som Dryas octopetala, Belula nana,
Salix polaris, reliculala, reiusa och myrtilloides, Azalea procumbens,
Polygonum viviparum, Arclostaphylos uva ursi m. fl., och aflagringens
beskaffenhet ådagalägger, att denna flora härstädes länge egde bestånd
innan skogsfloran invandrade. Hade nu en skogsflora vid tiden för
isens största utbredning funnits vid den alpina landisens norra kant,
då borde den ännu förr åtföljt iskanten när denna var stadd i
afsmältning och klimatet förmildrats. Men då så bevisligen ej var
förhållandet, kunna vi omöjligen antaga, att skogsfloran omgaf den
alpina landisene nordsida vid tiden för dess största utbredning, utan vi
måste fastmera draga den slutsatsen, att äfven den alpina landisen, i
likhet med den skandinaviska, omgördlades af en arktiskt-alpin
växtlighet.

I själfva verket ådagalägger den fossila floran vid Schwerzenbach,
att trädgränsen under istiden låg ännu lägre i mellersta Europa än
man ensamt af förhållandena vid Deuben kunde sluta. Trädgränsen
stiger nämligen såsom bekant mot söder, så att den t. ex. i de
bayerska Alperna nu ligger omkring 700 meter högre än i Riesengebirge,
i det att Pinus Cembra enligt Grisebach1 går till 1,878 meters höjd,
medan Krummholz (Pinus montana) och grönal (Alnus viridis) nå
ända till 2,047 meter. På de berg af Schweiz, som befinna sig
närmast Schwerzenbach, är trädgränsen enligt meddelande af professor
C. Schröter i Zurich belägen ungefär vid 1,800 meters höjd, sålunda
omkring 630 meter högre än i Riesengebirge och vid Deuben. Antaga
vi nu att trädgränsen i trakten af Deuben under istiden lågvid 170meters
höjd öfver hafvet, d. v. s. blott 50 meter nedanför fyndorten, så skulle
man vänta sig att trädgränsen i Schweiz befunnit sig vid 800 meters 1

1 Die Vegetation der Erde I, S. 192, Leipzig 1872.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1895/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free