Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rakt upp på kant, samt kastas öfverända bakåt. Negrerna äro
utomordentligt skickliga simmare, men i Dahome är den största faran ej
att drunkna, utan den kommer från hajarne, som i oerhörd mängd
dväljas innanför barren. Dessa glupska djur, som för det mesta böra.
till hammarhajarne, så benämnda, emedan hufvudet med de två
utskjutande ögonen har formen af en hammare, hafva sedan gammalt
samlats och förökat sig vid Dahomes kust, där de alltid fått en
tillräcklig föda i de slafvar, som dogo om bord på de utanför kusten
stationerade skeppen, samt uti liken af döda, som fordom i Lagos och
hela Yorubalandet samt i Savilandet för det mesta ej begrafdes, utan
kastades i hafvet eller i floderna. Åtminstone är detta den förklaring,
som infödingarne gifva på det märkliga faktum, att hajarne, som äro
en skräck vid Dahomes kuster och särskildt längre österut vid Lagos,
däremot äro ett fullkomligt obekant ondt vid Guldkusten och längre
vesterut. Ty ingenstädes på hela Guineakusten är barren svårare att
passera än vid Kotonu i Dahome, och ingenstädes äro äfven hajarne
talrikare och djärfvare. Man ser deras spetsiga ryggfenor dyka fram
öfverallt, så snart en båt skjutes ut i sjön, och de följa den tåligt till
refvet, väntande där på båtens återkomst för att lura på tillfälle att
snappa bort någon af roddarne om båten kantrar. Deras djärfhet är
så stor att, då båten kommer i land, ingen vågar sig ut i vågsvallet,
utan man väntar tills vågen runnit tillbaka. Då springer en neger
hastigt fram och fäster en jernhake i båtens för, och medelst ett tåg
drages sedan båten upp på det torra. Jag var en gång i Kotonu
vittne till en sorglig olyckshändelse då af en besättning på 11 man,
som hade kommit i vattnet vid båtens kantring, fyra blefvo
uppslukade af hajarne. Blott en röd fläck på vattenytan utvisade platsen
där de försvunnit. En fransk underofficer blef också genom sin
oför-sigtighet hajernes rof. Han hade, trots varningar, tagit sig före att
bada sina fötter vid hafsbrynet. Sittande på sanden lät han vågorna
spola upp på fotterna, då han plötsligt gaf till ett rop och försvann.
Tillskyndande negrer sågo blott en stund hans båda armar sticka upp
öfver vattnet, en haj hade följt med vågen och ryckt den olycklige
med sig ut i hafvet.
De svårigheter och faror, som hota den som vill ge sig ut på
hafvet, äro orsaken därtill, att Dahome ej eger någon fiskarebefolkning vid
hafskusten och ej heller några vid hafvet vana roddare, ja, snart sagdt
ingen kustbefolkning. De roddare, som för europeere eller infödingars
räkning arbeta i bränningarne, äro »minas» från Guldkusten. Dessa
kunna i sin hemtrakt, som visserligen erbjuder svåra sjöförhållanden,
men åtminstone ej är hemsökt af hajar, uppöfva sig till
utomordentligt kraftiga och erfarna roddare, hvilka hyra ut sig för ett år i sender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
