Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tirume utan att någon af infödingarae lät störa sig ur sitt egoistiska
lugn. En hvit soldat af den franska främlingslegionen, som tidigt på
morgonen hade gått ut att bada, blef också gripen af en krokodil
och förfärligt stympad. Icke destomindre bada negrerna om dagen
nära nog ostraffadt i lagunen, men de äro då alltid i stort antal
samlade på samma ställe, för att lemna hvarandra hjälp om så skulle
behöfvas. I alla fall är krokodilen långt mindre glupsk och farlig än
t. ex. hajarne vid kusten.
I skogen ströfva antiloper och gazeller omkring, de senare äro
föga öfver 70 cm. höga vid bogen. De finnas i stort antal och äro
föga skygga, så att det är lätt att fånga dem, hvilket af negrerna
hufvudsakligen sker medelst utstälda snaror, dock äfven i gropar. De
uppställa dessutom för större djur, såsom antiloper och leoparder,
gillrade gevär, hvilka gå af när djuret trampar på ett framför geväret
befintligt snöre, fåstadt vid trycket. Dessa själfskott äro äfven farliga
för menniskor, och det har ofta händt att en intet ondt anande
person plötsligt trampat på ett sådant snöre och fått en ordentlig
laddning bly i benen.
Af de i frihet lefvande djuren äro aporna talrikast representerade.
De vanligaste och allmännast förekommande tillhöra släktet
Cynoce-phalus, med hufvud liknande en hunds. De äro äfven de största
och kunna sittande uppnå en höjd af en meter samt kunna nå en
man till axeln då de ställa sig upp. De äro mycket kloka och
läraktiga samt fästa sig vid menniskan. Dessutom finnas markattor,
silkesapor och gråtapor, så kallade emedan de frambringa ett ljud som
låter som ett barns gråt. Gorillan är däremot fullkomligt obekant i
dessa trakter. Elefanten har antagligen för ett par hundra år sedan
funnits på kort afstånd från kusten, men numera har den försvunnit
så fullkomligt, att infödingame ej kunna påminna sig att den någonsin
existerat i landet.
Leoparden är det största af rofdjuren, men han är ofarlig och
anfaller aldrig menniskan utom till själfförsvar. Dessutom finnas
vildkattor och ett slags gräflingar.
En hedersplats intaga ormame, detta dels emedan en deras
representant, hoaormen, betraktas som en gudomlighet, dels till följd af den
skräck de giftiga sorterna ingifva infödingame. Bland de giftiga
ormarna är Trigonocephalus den farligaste; hans bett lär döda inom
förloppet af ett par minuter. Europeema, som vanligtvis gå i stöflar
eller bära damasker, hafva föga att frukta af dessa giftiga reptilier,
hvilkas svaga gifttänder ej kunna tränga igenom ens ett någorlunda
tjockt tyg. Men negrerna, med sina nakna ben, löpa alltid fara att
bli dödligt stungna, och deras afsky för de giftiga ormarna förklarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
