Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dufvas storlek, men de föröka sig ofantligt och deras antal gör dera
till en billig föda. Utom höns förekomma ankor, hvilka i det
sumpiga landet trifvas utmärkt, samt dessutom kalkoner. Dessa senare
äro mera sällsynta, och negrerna hålla dem ogärna, emedan deras
ömtåliga natur till och med under detta jämna och varma klimat
fordrar betydlig vård och skötsel.
Hästen kan ej lefva i Dahome. De hästar, som föras dit från
det inre Afrika, lefva ej länge och dö alla efter på sin höjd sex å sju
månader. Då deras sjukdom alltid yppar sig på samma sätt, antager
man att äfven de dödas af tsé-tsé-flugans styng.
Här liksom öfverallt är hunden menniskans trogna följeslagare,
men den enda hundras, som kan lefva och fortplanta sig i Dahome,
är den infödda afrikanska hunden, under det att europeiska hundar
dö inom kort. Till utseende och storlek liknar den infödda hunden
sehakalen eller coyoten. Öronen äro spetsiga och svansen yfvig;
färgen esomoftast rödbrun; han skäller ej, utan gläfser på ett sätt
som erinrar om schakalens skratt. Dessa hundar lefva halfvilda i
städer och byar, där de tillsammans med gamarne sköta renhållningen
på gatorna, snarlikt Stambuls hundar.
Karakteristiska för Dahome uro de stoia skaror af gamar, som i
städer och byar fritt vandra omkring, ostörda af befolkningen,
slukande alla afskräden och därigenom görande tjenst såsom ett slags
reuhållningshjon.
Vägar. — Transportmedel.
Dahome har lika litet som andra negerstater vetat hvad ordnade
kommunikationer betyda, och behofvet däraf har ej heller vid
befolkningens låga kulturståndpunkt varit synnerligen stort. Till
okunnigheten och liknöjdheten sälla sig äfven vidskepelse och fördom för att
hindra alla förändringar till det bättre. Då en fransk handelsfirma
på 1890-talet erbjöd sig att på egen bekostnad lägga en pålbro öfver
lagunen vid Whydah, nekades tillständ därtill af höfdingarne, emedan
de trodde, att en förändring i naturens verk skulle ha sändt olycka
öfver landet. Några vägar finnas ej, men väl stigar, som slingra sig
genom skogarne och öfver träsken. Infödingarne färdas alltid i
gås-inarsch, och däraf följer att de uttrampade stigarne ej äro bredare än
att man måste passera en och en i sender. Intet göres för att få
stigen att följa en rak linie; den viker af för minsta hinder; går rundt
om större snår, slingrar sig mellan träden, svänger förbi sanka Btällen
i marken, och genom sina många krökningar gör den vägen ofta
dubbelt så lång som det raka afståndet mellan ändpunkterna. Det fordras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
