Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid faderns död delas förmögenheten ej mellan bamen, utan mellan
den aflidnes bröder och systrar samt deras barn. Enligt dnhomeernas
uppfattning stå brodern, systern samt systems barn familjens chef
närmare än de direkta afkomlingama eller brödernas barn. Detta
beror på den i Dahome herskande polygamien, som under ett tak
sammanför barn från skilda mödrar. Egentligen finnes ingen begränsning
för det antal hustrur, en man kan taga sig, blott han kan föda dem.
Den förnämsta bland hustrurna blir då den första i ordningen, men
hennes barn ha ingen företrädesrättighet framför de andra. En man
kan utan åtskillnad till hustru taga antingen en fri kvinna eller en
slafvinna. En slafvinnas barn fortfara alt vara slafvar, om icke fadern
gifver dem friheten, men i Afrika är slafveriet långt ifrån den stränga
och hårda institution, som den en tid var i Amerika. Lagen i Dahome
skyddade slafven mot godtyckligt våld, och hans lif berodde ingalunda
på hans herres nycker. Dessutom ansågs slafven ej såsom ett själlöst
djur, hvaröfver det var tillåtligt att disponera efter behag.
Slafven eger visserligen ingenting och kan ej ega något, Men
hans herre är förpliktad att föda och kläda honom samt, gifva honom
en bostad. Vanligtvis användes han till arbete vid åkerbruket eller
till betjening, eller också hyras de pålitligare ut såsom dagsverkare vid
de europeiska faktorierna eller som bärare vid karavaner. De mera
begåfvade slafvarne få lära sig ett yrke, som de sedan utöfva i sin
herres tjenst. I allmänhet, ja nästan alltid, behandlas slafvarne väl och
räknas helt och hållet till familjen. Man skiljer ej slafven med våld
från hans hustru och barn; i händelse af misshandling har han
rättighet att ställa sig under en annan dahomés skydd, och denne kan
då få köpa honom för ett billigt pris, som fastställes af höfdingarne.
Denna lifegenskap är så mild, att slafvarne själfva ej känna sig
besvärade däraf och aldrig göra något för att fly densamma, utom vid
någon gång inträffande misshandel. Slafven, som en längre tid
uppfostrats i en familj, är faktiskt fullkomligt likställd med barnen i
familjen. Liksom de eger han ingenting utan lefver på sin herres nåd,
och liksom de kan han vinna dennes gunst och därigenom ernå ett
stort inflytande inom familjen; han får hustrur, hus med tillhörande
jord och behöfver i allmänhet blott afstå en ringa del af sin förtjenst
till sin herre. Jag har sett exempel på slafvar, som med egen familj
varit bosatta utom Dahome i europeiska kolonier, och som likväl
regelbundet skickade en del af sin aflöning till den de kallade för sin
fader, men som var deras egare och herre. Slafveriet i Dahome är
således i månget fall och då slafven uppför sig väl ett slags adoption
af de olyckliga offren för dahomeernas krigiska expeditioner. Ty
slaf-vame bestå för det mesta af krigsfångar röfvade i det inre. Priset på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
