Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nungen. Obekanta med förhållandena gingo fransmännen in därpå
och läto därigenom tillfoga sig och sitt land en svår skymf, ty i
negrernas ögon komma de såsom krypande slafvar, bedjande om
konungens nåd och förbarmande för sig och sitt folk.
Konungens inkomster bestodo dels i skatter, dels i extra pålagor,
dels i tullar samt »last but not least» i skänker och konfiskationer.
Skatterna voro för det mesta konsumtionsskatter, hvilka utgjordes så
att vid köp på marknaderna och uppgörelser inom faktorierna en viss
summa eller ett visst kvantum af varan gafs till konungens
uppbörds-män. För det mesta utgjordes dessa skatter »in natura», då Dabome
ej egde något nationellt mynt och all handel blott var byteshandel.
De extra pålagorna skedde vid vissa tillfallen, då konungen behöfde
någon vara i större myckenhet. Det begärda kvantum utskrefs af
höfdingarne och pålades de förnämare och rikare personerna i landet.
Dessutom betalade årligen de hvite handlandena för sina fri- och
rättigheter en viss afgift i varor (tyger, krut, salt, gevär). Denna
skatt öfversteg sällan 3,000 frcs om året och i gengäld betaltes inga
importtullar, ulan alla varor utom tobak infördes fritt i landet. Hvad
denna senare vidkommer, Bå var den prohibitivt skyddad, emedan
tobak växte i Dahome. Däremot betaltes en obetydlig exporttull på
de produkter som utfördes, nämligen palmolja och palmkärnor.
Som regel gällde i Dahome, att en importerad vara ej mera finge
utföras. Detta vidmakthölls mycket strängt, och sällan, om ens nå
gonsin, lyckades det att få tillstånd att åter exportera en införd vara.
Detta förbud utsträcktes t. o. m. till de särskilda orterna inom
Dahome. En fransk firma hade låtit införa ett färdigt magasin till
Why-dah för att uppföras på hafsstranden, men af religiösa skäl blef dess
uppförande där förbjudet. Fransmannen ville då föra virket till
Ko-tonu, äfven det en dahomeisk besittning, men ej heller detta bifölls,
och det dyrbara byggnadsvirket måste tillspillogifvas.
Ett viktigt kapitel i statsförvaltningen intogo konfiskationerna,
och en rik man, som var nog oförsiktig att skryta med sina
tillgångar, var det på förhand utsedda offret för de utarmade agoriganerna.
Vid minsta förseelse, minBta oförsiktiga yttrande, fängslades han och
fördes till Abome, hvarpå hans egendom konfiskerades. En tiondedel
kanhända tillföll konungen; resten af rofvet fördelades mellan
höfdin-game. Dessa plundringar hade på senaste tider så tilltagit, att den
arbetsamma befolkningen fullkomligt utarmats. De förmögnare sökte
sin räddning i flykt utom gränserna, och de fattiga ansågo onödigt att
bekymra sig om förvärfvande af en förmögenhet, som hvilket
ögonblick som helst kunde sköflas af konungens tjenstemän. Också hade
befolkningen i städerna på senare tider betydligt minskats. Whydah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
