Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väktare och betjenter blott fingo bära det korta svärdet, och krämare,
prester och tiggare intet. För gamla män, isynnerhet för de lärde,
var det tillåtet att i stället för verkliga svärd, af hvilka de ej hade
behof, bära symboliska sådana, gjorda af trä, och samlingen har flera
sådana att uppvisa, dels med, dels utan poetiska inskrifter. Deras
form fick rätta sig efter hvars och ens fantasi. Ett är i form af en
fisk, ett annat af en drake. Ett tredje har formen af en lång böna,
och på denna krälar en snigel af brons med sitt hus, möjligen en
symbol af egarens tröghet på ålderdomen. En liten groda af
elfenben, som sitter midt emot snigeln, vore man frestad att tolka som
en påminnelse om egarens mera Jifliga • och rörliga ungdom, men
sannolikt syftar sammanställningen på någon känd saga. Att snigeln,
såsom ju naturligt är, är en symbol för långsamheten, därpå såg jag,
under resan öfver land genom en del af södra Japan, ett talande
bevis. Jag mötte på vägen en gammal, alldeles vinkelböjd gumma,
som mödosamt släpade sig fram, stödd vid en staf. Hon bar
naturligtvis den oumbärliga parasollen, och på det ställe, nära kanten af
den uppslagna umbrellan, där egarens namn eljest alltid brukar stå,
hade gumman som igenkänningstecken låtit måla en krypande snigel.
Att symbolens betydelse var den här angifna, bekräftades af den
gamlas utsago till tolken. Det anförda är ett af de tusen bevis, som
skulle kunna andragas, för huru lönande det är att i detalj studera
hvarje japanskt föremål. Alltid finnee någon liten hänsyftning dold
i älven den enklaste prydnad.
Bland curiosa, som äro på väg att totalt försvinna, vill jag fästa
uppmärksamheten på två egendomliga skyltar, den ena en förgylld
sopskyffel, den andra ett forgyldt lerfat, båda med en mask af
gudinnan Okiime i midten. De voro förr skyltar för sådana hus, dem
den europeiska moralen skyr att nämna, men som för den japanska
»moralen» ej alls inneburo något stötande. Husen existera och fylla
i Tökyö en hel liten stadsdel, den så mycket omskrifna Yoshivara,
men skyltarna äro förbjudna.
Med dessa sistnämnda föremål lemna vi det profana Japan, utan
att dock på långt när hafva omnämnt eller till sitt fulla värde
framhållit alla de olikartade ting denna afdelning innesluter, och öfvergå
till det religiösa området.
Japan är som bekant välsignadt med två hufvudreligioner, Shinlo
(= »Gudarnas väg»), den inhemska, uråldriga, på förfädra- och
naturdyrkan baserade lära, som behållit sin ställning i folkets konservativa
sinne, trots införandet från Korea och Kina af buddhismen, hvilken
allt sedan midten af 500 talet sträfvat att vinna allt större makt öfver
sinnena. Karakteristiskt för den religiösa indifferens, som är ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
