Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stor trumma Slutligen började hon sjunga en gammal visa, som
ej innehöll andra ord än räkneorden: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 100,
1,000, 10,000 etc.
Dä i japanskan samma ord, som betyder 100, äfven betecknar
den tjockaste delen af benen, medan ordet för 1,000 äfven betyder
bröst, illustrerade hon ordleken genom att på samma gång visa den
häpna gudaskaran medaljens från- och åtsida, hvarvid de öfverraskade
gudarne brusto i ett skallande skratt, så att hela himmelen skakade.
Då solgudinnan förvånad närmade sig utgången och tittade ut genom
en springa, stack henne det af spegeln reflekterade eldskenet i ögat,
och hon började undra, om man fått en ny sol, så mycket hellre,
som samtidigt ett antål tuppar, som man hopsamlat, började gala.
»Hvad är detta?» sade hon för sig själf, »jag trodde himmel och jord
voro i mörker, och nu strålar ljus rundt om, Usume dansar, och alla
gudar skratta — hvad betyder väl detta?» — Usume, som hörde detta,
svarade genast: »Visst dansar jagl Jag dansar, och alla gudar skratta,
ty här är en gudinna, som fördunklar dig!» — Då Amaleräsu nu för
att se bättre försiktigt sköt åt sidan det klippblock, hvarmed hon
spärrat ingången till hålan, passade den starkaste af gudarne på och
bortvältade det fullständigt och grep gudinnans hand, medan ett par
andra gudar drogo ett halmrep (en Shime) för ingången och med denna
heliga symbol hindrade henne att åter draga sig tillbaka i grottan.
Därefter följde försoning, och tack vare Okäme lyser solen ännu öfver
världen.
En samling musikaliska instrument, gåfva af en i Japan bosatt
svensk, Wiggins, utmärker sig för sin prydlighet. Den japanska
musiken har stora företräden framför den ostasiatiska i allmänhet och
kan för europeiska öron, som väl blifvit vana vid vår egen moderna
harmoniering, t. o. m. bli synnerligen behaglig.
Te-ceremonien (Cha-no-yu) är en buddhistisk företeelse af största
intresse. Man kan med fog säga, att man i denna egendomliga
ceremoni har hela den gamla japanska folkkarakteren in nuce. Denna
benägenhet för hemlighetsfulla ceremonier, detta drunknande i petitesser,
denna sega konservatism, som var utmärkande för det forna japanska
lifvet, afspeglas i ingen annan uppenbarelse däraf bättre, än just i
teceremonien. Den är en hel vetenskap för sig, som noga studerades,
ja t. o. m. ännu studeras i offentliga skolor. Ännu så sent som på
hösten 1884 fick jag sitta en hel förmiddag i en till en offentlig
flickskola, Nyoköla, i kyöto hörande teceremoni-paviljong och deltaga i
åtnjutandet af den undervisning, som lemnades ett tiotal unga damer,
bland hvilka enligt uppgift ett par t. o. m. voro gifta. Det hade sina
svårigheter att få vara med, men tack vare min utmärkte tolks och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
