Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med anledning af föredraget uppstod en längre diskussion, hvilken
öppnades af d:r N. Ekholm. Som meteorolog och speciel kännare af
polartrakternas klimatiska förhållanden, kompletterade han hr Andrées
meddelanden angående den sannolika vindriktningen och vindstyrkan
under sommarmånaderna i polartrakterna. Talaren hade, stödd på såväl
det direkta observationsmaterial man egde från såväl arktiska Amerika
(5 somrar) som Spetsbergen (2 somrar) och på öfriga meteorologiska
förhållanden, som kunde leinna ledning, kommit till det resultat, att
vindförhållandena torde vara synnerligen gynnsamma för en expedition sådan
som den föreslagna.
Docenten A. Hamberg, som förut hyst starka tvifvel beträffande
möjligheten att i ballong nå polen, ansåg, att frågan nu, då släplina och
partiel styrning komme till användning, tedde sig på ett helt annat sätt
än förut. Under framhållande af att de vetenskapliga resultat, som af en
expedition sådan som den nu föreslagna kunde vinnas, alltid torde blifva
mycket stora, varnade han dock att spänna förhoppningarne för högt
beträffande möjligheten att nå själfva polen. Man finge vara glad, äfven
om man nådde 85 å 86°. Detta förklarade sig hr Andrée sedermera
äfven vara, ehuru han hoppades komma mycket längre.
Frih. G. de Geer uttryckte den förhoppning, att hr Andrées
expedition måtte få den omfattning, att med densamma följde äfven
vetenskapsmän, som stannade kvar på Spetsbergen och där fullföljde förut
gjorda naturhistoriska undersökningar. Däremot hade hr Andrée
naturligen ingenting att invända, ehuru han ej vid kostnadsberäkningen för
sin expeditition kunnat taga hänsyn därtill.
Sedan af direktör S. Palme, brukspatron G. Benedicks m. fl.
framställts några frågor till föredraganden, hvilka af honom besvarats,
framförde ordföranden sällskapets tack och välgångsönskan till hr Andrée;
han trodde sig däijämte kunna såsom sällskapets öfvertygelse uttala att,
om någon skall kunna genomföra en sådan plan som den här ifrågasatta,
så är det hr Andrée.
Slutligen höll d:r Hj. Stolpe föredrag om Fanfolket i vestra Afrika
och en europeisk flyttfågel.
Såsom förut i tidningarne meddelats, hade i fjor en bivråk (Penis
apivorus), i hvilkens vinge en pil befunnits vara inskjuten, blifvit dödad
vid Nurmijärvi, några mil från Helsingfors. Föredraganden, som
granskat denna pil, hade funnit densamma härstamma från Gabun, där
alldeles likadana pilar användas af fanfolket — äfven faon, m’pangue,
papvuins kalladt. Dessa fina, lätta, oftast förgiftade pilar utskjutas med
tillhjälp af ett armborst, ett vapen, som är mycket sällsynt hos
afrikanska stammar. Detta har också gifvit anledning till mindre hållbara
teorier om detta vapens ursprung från europeiska dylika, som användes
före eldvapnens uppfinning. Föredraganden kritiserade såväl denna som
några andra dylika analogier, hvilka exempelvis anfördes, och visade,
att de ej kunde ega någon grund i de verkliga förhållandena.1
1 En utförlig redogörelse för fyndet af pilen, dess beskaffenhet och
härstamning m. m. är lemnad af föredraganden i Svenska Jägareförbundets Nya Tidskrift
1895, s. 42—54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
