Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot öster i allmänhet markeras af en i topografien tydligt framträdande
rad af fjällhöjder eller, som man snarare skulle kunna Bäga, af en
genom tvärgäende dalar sönderskuren fjällmur. Detta gäller isynnerhet
för sträckans södra del, ifrån Städjan till Storsjöns södra ände. Hela
denna omkring 12 mil långa sträcka uppbygges af en ofta flera hundra
meter hög kvartsitvall (»vemdalskvartsit»), hvars bredd i medeltal
vexlar mellan 1 och 2 mil, och som af dalgångar är genomskuren och
uppdelad i ett antal isolerade platåer eller flackt kupolformiga
fjäll-höjder, med gemenligen åt alla håll brant stupande sluttningar. De
högsta punkterna å denna fjällsträcka träffas, från söder mot norr
räk-nadt. på Städjan 1,170 m., Nipfjället omkr. 1,200 ra., Uckuvåla,
Söm-linghogna och Hoverken omkr. 1,200 m., Sonfjället 1,266 m.,
Skarfdals-fjället, Oxsjö våla och Klöfsjöfjället 1—1,100 m. Några med dessa i
böjd jämförliga fjäll af större utsträckning träffas ej förrän många mil
längre vesterut. Landskapet närmast vester om dessa fjäll är i
medeltal endast något hundratal meter högre än på östra sidan. Betraktad
på afstånd från någon höjd inom det lägre liggande landet i öster
eller vester, gör därför denna väldiga kvartsitformation ett ganska
imponerande intryck, cch man har icke utan skäl förliknat densamma
vid en jättelik, i ruiner sönderfallen vallmur. Öfverskådar man åter
landskapet från någon af dennas högsta punkter, sväfvar blicken åt
öster ut öfver de vidsträckta skogstrakterna i östra Härjedalen och
Jämtland samt vestra Medelpad, och åt vester likaså öfver stora
skogsvidder med endast enstaka och i allmänhet relativt smärre fjällhöjder
ända till dess vid den vestra horisonten afteckna sig konturerna af
mera betydande fjällkomplexer. Denna kvartsitvall, eller rättare rad
af fjäll, skiljer sig dessutom från landskapet på ömse sidor genom sin
sterilitet; och de egendomligt, liksom af rimfrost, gråhvita högplatåerna
med deras branta stupor bilda en slående fargmotsats mot det
omgif-vande landskapets och de djupa dalarnas af barrskogarna bestämda
mörka grundfärg.
Om man sammanställer de nu skildrade topografiska förhållandena
med denna kvartsitformations geologiska uppträdande, så kan det icke
lida minsta tvifvel, att densamma ursprungligen varit mera
sammanhängande, och att de dalgångar, som nu genomskära denna vall och
mångenstädes trängt djupt ned i den underlagrande porfyren eller
graniten, äro erosionsdalar, hvilka åstadkommit afbrott i formationens
ursprungliga kontinuitet. Man har sålunda här att göra med verkliga
genombrottsdalar.
De mera betydande bland dessa genomflytas nu af Ljungan jch
Ljusnan eller deras tillflöden; den sydligaste dock af Dalelfvens biflod
Fjätelfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
