Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dalar. Den ojämförligt mest i ögonen fallande är likvisst Storåns
dalgång, som genomskär Oviksfjällen i vest-ostlig riktning. Begränsad
i norr af Vesterfjället och i söder af Drommen, hvilka med branta
sluttningar höja sig omkring 500 m. öfver dalbottnen, erbjuder denna
genom brottsdal (också kallad norra Dromdalen) mycket storslagna
natursceneri6r och är äfven inom turistverlden bland de mest bekanta
och besökta ställen i våra fjälltrakter. Just där dalsidorna nå sin
största höjd, nedanför Drommens och Vesterfjällets toppar, ligger den
lilla Dalsjön, så att äfven denna genom brottsdal är ett exempel på
den förut framhållna regeln om sjöars uppträdande i genombrotten.
Ehuru åtminstone icke i sitt nuvarande skick en verklig genom
brottsdal, må dock här också omnämnas den djupa och trånga fjällport, som
skiljer Hundshögen och Långfjället, och i hvars botten Dörrsjöarna
ligga. Att vattnet från denna fjällport, liksom från många andra
liknande, rinner åt båda öppningarna, Bå att porten är vattendelare, kan
antingen bero därpå, att i dessa fall föreligga ofullbordade
genombrotts-dalar eller att på bottnen af en verklig genombrottsdal aflastats
moränmaterial eller från dalväggarna nedrasade grus- och blockmassor. Att
i detta speciella fall de båda sistnämnda faktorerna varit i hög grad
bestämmande för dalbottnens beskaffenhet synes otvifvelaktigt, men
det kräfves närmare undersökningar för att afgöra, huruvida dalen
någonsin verkligen varit en fullt utbildad genombrottsdal.’ För
tydningen af genombrott8dalarnas bildningshistorin torde sådana dalgångar
som den sistnämnda vara af en viss vikt och därför ur denna synpunkt
förtjena nog så stor uppmärksamhet som de här afhandlade dalarna.
Vid Sällsjöns södra äude upphöra plötsligt Oviksfjällens
kvartsit-massor, och fjällområdets gräns mot silurslätten drar sig i nordvestlig
riktning mot Undersåker, markerad genom en platåbrant af alldeles
samma geologiska och topografiska karakter som den ofvan omtalade
platåbranten vester om Storsjöns södra del. Vid Undersåker ändras
gränsens riktning till nordlig och fortgår i detta väderstreck ända till
sjön Jufveln. På denna sträcka torna åter igen väldiga fjäll upp sig,
bland hvilka särskildt Vällistafjället, Renfjället och Åreskutau
beherska landskapet; och vi möta åter en serie genombrottsdalar, som
gifva aflopp åt de vattendrag, som komma ifrån det mellan dessa fjäll
och riksgränsen belägna, geologiskt och topografiskt väl afgränsade
låg-fjällsområdet. Detta af lösa och flackt liggande skiffrar (»köliskiffrar»)
upptagna område bildar en på alla sidor af hårdare bergarter och fjäll
begränsad bassäng, som uti en mängd grunda sjöar (Ånn, Gefsjön,
Kjösjön, Norn, Tennsjön, Bodsjön, Medstugusjön, Rensjön m. fl.) upp- 1
1 Det bur anmärkas, att alla kartor öfver demm fjälltrakt äiro med afseeude på
vattendragen oeh topografien i allmänhet mycket ofullständiga och i många fall oriktiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
