Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom om de topografiska och geologiska förhållandena därstädes är
mycket mera fragmentarisk. Däremot må med några ord omnämnas
tvenne, österut från de senast behandlade dalgångarna vid Kallsjön
belägna, särdeles väl utbildade genombrottsdalar, som ligga i de
före-nämndas fortsättning, nemligen Offerdalen och Landösjön. De
genomskära en högplatå, uppbyggd af horisontelt liggande eller flackt stupande
metamorfiska skiffrar och konglomerat. Denna platå omgifves på alla
sidor af starkt veckade siluriska lager, som också bilda platånB
underlag. I geotektoniskt hänseende är densamma af samma art som
skifferplatåerna vester om Storsjön och Sällsjön. Dessa äro alla, liksom
för-öfrigt Vållistafjällets, Renfjällets, Åreskutans och Kallshalföns
bergmassor, väsentligen sammansatta af bergarter äldre än
silurforma-tionen, men genom utomordentligt storartade
bergskedjebildnings-processer skjutna fram öfver och abnormt lagrade på sagda formation.
Ehuru denna, först af d:r A. E. Törnebohm framställda och Bedermera
af författaren accepterade tolkning af geotektoniken är af ganska stor
betydelse för tolkningen af genombrottsdalarnas genesis, är det ej
möjligt att i detta sammanhang närmare ingå på de rent geologiska
spörsmål rörande dalbildningen, som anknyta sig till densamma; det
må blott påpekas, att den nu ifrågavarande skiflerplatån måste
uppfattas Båsom en genom erosion isolerad skålla af ett ursprungligen
långt vidsträcktare öfverskjutet parti. Denna erosionsrest framträder
nu i topografien såsom en synnerligen väl markerad, af de två
nämnda genombrottsdalarna genomskuren högplatå, som med branta,
ofta delvis lodräta, väggar höjer sig intill 2—300 m. öfver
angränsande silurslätt och genombrottsdalarnas botten. Att äfven här dessa
upptagas af sjöar må vidare anmärkas; särskildt pregnant visar sig
denna regel ifråga om den två mil långa Landösjön, hvars längd och
läge exakt sammanfalla med genombrottets.
De i det föregående mer eller mindre utförligt omnämnda större
genom brottsdalarna äro till antalet 14. I 10 utaf dessa förekomma
sjöar (härvid uteslutas från statistiken Håsjöarna i Vemdalen såsom
belägna i genombrottets mynning). Ännu större blir sjöfrekvensen,
om de små genombrottsdalarna i Glötetrakten samt söder om
Nip-fjället och StädjBn medtagas i räkningen, i hvilket fall procenten af
sjödalar uppgår till 80.
Förekomsten af sjöar kan sålunda med skäl betecknas såsom
utmärkande för dessa trakters genombrottsdalar. Gemensamt för dem
är vidare, att de alla uppträda vid fjällområdets östra gräns, ett
förhållande, som innebär, att denna gräns här i allmänhet betecknas af
barrierartade höjdsträckningar. Ehuru tämligen olika till sin
geotek-tonik och i afseende på de bergarter som uppbygga dem, utmärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
