- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 15 (1895) /
225

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flatbottnad farkost. Spår af trä syntes på bottnen af hela grafven, med
fibrerna i dess längdriktning.

Då någon fullt bestämd ursprunglig gräns för grafvens östra ände
ej fanns, få vi utgå från själfva skelettet. Detta låg på högra sidan
med nästan rätvinkligt krökta knän och händerna vidrörande dessa.
På hufvudet låg en sköldbuckla af järn, slät, kullrig, svagt utdragen
i en mycket låg spets; ingen knapp vare sig på bucklan eller dess
brätte. Det märkliga med denna buckla är hennes läge på hufvudet,
tydligen som ett slags hufvs. Hon kan ej hafva setat fast vid en
sköld, som legat på hufvudet, ty venstra öfverarmens öfre ände ligger
ofvanpå bucklans brätte, något som omöjligen kunnat inträffa om
skölden nedlagts hel. I detta fall har således tydligen en lös
sköldbuckla fått tjena såsom hjälm, något som dock ingalunda bevisar,
att ett sådant bruk kunnat råda äfven i lifvet. I en graf har man
af en egendomlig nyck kunnat trycka sköldbucklan på den dödes
hufvud.

Strax ofvanför hufvudet låg ett slags doppsko af järn med
silf-verinläggningar, hvilken tydligen hört till det spjut, hvars spets låg
nedanför fotterna. Afståndet dem emellan visar, att spjutet hållit en
längd af 2,316 m. från spetsen till doppskons bakre ände. Spjutspetsen
har, alldeles som den förut beskrifna, ett par sidoutskott på holken
och utmärker sig genom en synnerligen vacker form. Vid skelettets
högra sida låg, ungefär i jämnhöjd med armbågarna, en knippa
trekantiga pilspetsar af järn, vända med spetsarna mot den dödes fotter.
En enstaka pilspets träffades längre bort, ungefar midt för fotterna,
liggande i själfva kanten af grafven på blott 30 cm. djup. Vid
fotlederna träffades en mängd fina silfvertrådar, som tydligen varit
in-väfda i band.

Vid högra foten låg en benkam i sitt fodral. Det är den bäst
bibehållna kam jag någonsin träffat, de otaliga Björkökammarna
ej ens undantagna. Till formen och orneringen liknar den
någorlunda Björkökammen, Sv. Forns. fig. 526, men är finare och
spensligare. Fodralet bildas af två par ribbor, det ena paret fullkomligt
lika dem, som sammanhålla de p’attor, ur hvilka tänderna sågats,
hvilka ribbor med ändarna äro fastnitade vid tvenne uddiga
elghorns-plattor. I den ena af dessa är fäst en ring, bildad af en hopvriden
bronstråd. Fordralet är orneradt på samma sätt som kammens
rygg-ribbor. För att ej kammen skulle falla ur fodralet, är ett hål borradt
genom dettas ena ände, så att det tillika går genom kammens ena
änd-platta, där tänderna aftaga i längd. Genom detta hål stacks tydligen
någon liten träpligg. Det kan anmärkas, att sista gången kammen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:28:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ymer/1895/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free