Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högsta toppen af den sydöstra Cary-ön i fjärran vid horisonten, ehnru
vädret var det vackraste och luften klar, blott med möda kunde skönja
konturerna af Ellesmere Land, troligen Clarence Head, enligt sjökorten
73 Vs engelska mil aflägset, under det att ostkusten syntes mycket
tydligt och afståndet frän den sydöBtra ön till Wolstenholme Sound blott är
33 mil.»
Från Cary-öarne begaf sig expeditionen den 25 juli åter mot
nordost Ibr att söka nå Pearys vinterkvarter i Inglefiéld Gulf. Därinne låg
emellertid isen ännu fast, och först den 1 augusti lyckades man med
eskimåernas hjälp sätta sig i forbindelse med Peary-expeditionen. Den
4 kommo de flesta af denna expeditions medlemmar ombord, och det be
slöts nu, att Falcon skulle fortsätta forskningarne efter Björling på
Ellesmere Land och söka intränga i Jones Sound samt därefter senast den 20
afhemta Pearys parti. Professor Chamberlin stannade under tiden hos
detta senare, för att fortsätta sina forskningar öfver glacierema.
Den 7 augusti på aftonen hade man nått Kap Faraday på
Ellesmere Land och begaf sig genast i land. Detta var en mycket ödslig
kust, >det enda villebråd som flnns lär vara fjällrackan, en något mager
kost till och med för eskimåerna.» Att sådana fordom bott här,
ådaga-lades af de eskimågrafvar samt fällor för räf och björn, som där och
hvar kunde iakttagas. Men dessa minnesmärken voro flere decennier
gamla, öfvervuxna af lafvar, och den medföljande eskimåen från
Ingle-field Gulf försäkrade, att det var mycket, mycket länge sedan denna
knst varit bebodd. Och att Inglefield Gulf-eskimåerna icke hafva någon
kännedom om eskimåers förekomst på vestra sidan af Smith Sound eller
Baffin Bay »är», säger d:r O., »mig ett säkert bevis att Ellesmere Land
numera är alldeles obebodt».
Från Cap Faraday sattes kurs på Clarence Head, det andra ställe
af Ellesmere Land, som Björling uppgifvit sig skola söka uppnå. En
under vägen inträffad björnjakt förtjenar med några ord omnämnas. Man
hade, som nämndt, en eskimå från Inglefield Gulf med ombord äfvensom
några eskimåbundar. Vid blotta ropet »nannook» 1 (björn) gripas
dessa »af verkligt raseri och äro omöjliga att styra, förr än de släppts
lösa att förfölja sin fiende». Då vid ett tillfälle en björn observerades
på isen sattes hundarne på hans spår. »Dessa hunno snart upp honom
och attackerade honom så häftigt, att han synbarligen hade svårt att reda
sig. Så fort han ville fly undan, voro hundarne färdiga att nafsa honom
i ryggen, och verkligen komiskt var att åse denna strid, i hvilken alltid
hundarne helt Bmidigt undgingo att få en dödande örfil af hans väldiga
ram. Emellertid blef björnen genom denna hundarnas attack så
uppehållen i sin flykt, att Ingapodu (eskimåen) och mr Carr, hvilka hunnit
främst, snart voro framme vid stridsfältet. Här fingo vi nu ett exempel
på eskimåernas lugn och kallblodighet. Beväpnad endast med ett
vanligt spjut ryckte vår gamle »huski» björnen in på lifvet, liksom om han
haft till motståndare en oskyldig säl och ej det mest fruktade djur i
Ishafvet. Skickligt beräknande sina rörelser och passande på ett
ögonblick, då hundarna äfven gåfvo björnen fullt upp att göra, stötte
Ingapodu med kraftig arm spjutet in i björnens bog; denne ryckte till och
blef fri från sina förföljare. Carr fick härigenom tillfälle att sända ho-
Tmtr ISSS. ] 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
