Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p& östra sidan af Smith Sound från 82° söderut, under det att, såsom
benlemningar af densamma utvisa, den fordom funnits ända ned till
Wolstenholme Sound (76’ 30 ). D:r O. tror icke, att den utrotats af
eskimåerna, eftersom dessa icke kunnat utrota renen, men därom torde
väl meningarne ändå kunna vara delade, i all synnerhet om hundarne
deltagit i jakten. Karhvalen är, liksom hvalross och hvithval, ganska
vanlig i Inglefield Gulf. De visa aldrig tanden öfver vattnet, och
eskimåerna kunde icke gifva någon upplysning om hvartill tanden användes,
en fråga, som, enligt d:r O., ännu icke blifvit tillfredsställande besvarad.
Hvad fåglarne beträffar, har dir O. gjort samma iakttagelse som under
Sofia-expeditionen 1883, att nämligen ismåsen (Pagophila ebumea) i dessa
trakter är sällsynt. För öfrigt må endast nämnas, att några småfåglar af
tät-tiugarnes och vadarnes ordning iakttagits vid Inglefield Gulf, men då dir O.
ej själf såg dem, kan han ej lemna närmare uppgift angående arten.
Plankton-faunan i Inglefield Gulf var rik, hvilket äfven kan sägas om den
marina evertebratfaunan i dess helhet, enär dir O. såsom resultat af
dragg-ningar på endast fem ställen kunnat hemföra mer ån 115 olika arter af
de klasser, som dittills hunnits undersökas, och i hvilka icke ingå
koralldjur, hydrozoer och svampar.
Appendix C, Botany, innehåller en uppräkning af de under
expeditionen insamlade växterna, däribland enligt uppgift för första gången
äfven några arter från Ellesmere Land (Cap Faraday och nordsidan
af Jones Sound.;, nämligen: Ranunculus pygmaeus och nivalis, Papaver
nudicaule, Cochlearia fenestrata, Draba alpina, Lychnis apetala, Cerastium
alpinum, Dryas integrifolia, Potentilla emarginata, Saxifraga nivalis, eernua
och oppositifolia, Cussiope tetragona, Pedicularis hirsula, Oxyria digyna,
Salix arclica, Luzula arcuata, Alopecurus alpinus, Hicrochloa alpina, Poa
alpina, sålunda den arktiska fiorans allmännaste och mest utbredda arter.
För Grönland norr om Melville Bay anföras följande för detta område
nya arter:
Draba incana, Arenaria ciliata var., *Ammadenia peploides, Montia
fontana, * Rhododendron lapponicum, *Diapensia lapponica, *Armeria vulgaris,
*Mertcnsia maritima, *Bartsia alpina, * Pedicularis Jlammea, Tofieldia palustris,
*Carex scirjioidea, Poa abbreviata, Eqiusetum arvense, Lastrea fragrans,
Cystopteris fragilis, *Lycopodium Selago.
Att en del förut för dessa trakter nya arter skulle finnas i det inre
af Inglefield Gulf är mindre oväntadt, enligt den erfarenhet man från
Spetsbergen och från öfriga delar af Grönland eger om ej blott vegetationens
större yppighet utan äfven florans större artrikedom i fjordarnes inre.
Däremot är det mera oväntadt att vid Kap York, som är beläget vid
den nästan ständigt isfyllda Melville Bay, ett relativt stort antal af de
nya arterna är för handen, nämligen de ofvan med en * särskildt
utmärkta. Helt visst hafva dessa intressanta trakter ännu mycket nytt
att erbjuda.
Förf. synes för öfrigt ej närmare hafva satt sig in i de grönländska
arternas utbredning, annars skulle han väl svårligen anfört, att han
funnit Bartsia alpina, Salix glauca(l), Luzula arcuata, Tofieldia palustris
och ännu ett 30-tal i Grönland vanliga arter endast norr om 75°.
En del af ofvan först anförda växter hafva dessutom intresse på
grund af ett annat förhållande. Durand, som beskrifvit de af Hages
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
