Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuBten af Victoria Land. Det höjer sig från mörka, kala basaltklippor till
toppar af beständig is och snö 12,000 fot öfver hafsytan. Talrika glacierer
syntes i närheten af Kap Adare. En vulkanisk pik af omkr. 8,000 fots höjd
var jämförelsevis fri från snö och hade sannolikt varit i verksamhet för ej så
länge sedan. De resande landstego på en af de små Fossession Islands utanför
knsten, hvarest myriader pingviner emottogo dem med raseri och ljudliga
skrik. Här anträffades mäktiga guanolager, och på klipporna ungefär
30 fot öfver hafvet förekom en lafart, antagligen det hittills sydligast
funna spåret af någon vegetation. Denna ö kallades Boss Island och är
belägen på 71° 66’ s. lat. och 171° 10 o. long.
Den 20 januari ångades åter söderut; den 21 syntes Coulman
Island, hvars östra udde till åminnelse af h. m. konungens födelsedag erhöll
namnet Kap Oskar. Den 22 passerades 74 breddgraden (Koss nådde som
bekant 78° 10’. Ref.). Som inga hvalar syntes till, ställdes emellertid nu
kosan ånyo mot norr. Den 23 lyckades hr B. korama i land vid Kap Adare,
hvarest pingviner i ännu större antal än på Possession Islands
anträffades, ja högt upp i bergen ända till 1,000 fot öfver hafvet.
Vegetationen utgjordes af samma laf som på Possession Island.
Återresan tog 6 dagar genom packisen. Den 1 februari nåddes
öppet vatten på 66° 52 lat. Den 17 iakttogs ånyo söderskenet och detta
starkare än hr B. någonsin skådat norrskenet i de nordliga
länderna. Det steg upp från sydvest och sträckte sig i en bred ström upp
mot zenith samt ned igen mot den östra horisonten. Det hade denna
gång ett alldeles olika utseende mot då det iakttogs den 20 oktober.
»Det framställde nu långa, lysande draperier, resande sig och fallande i
underbara skepnader och skuggor, stundom skenbart ända in på våra
masttoppar, och det utöfvade uppenbarligen betydande inflytande på
magnetnålen i vår kompass.» — Efter att under några dagar hafva kämpat
med en svår storm, varseblefvo de resande Tasmaniens kust den 4 mars,
och den 12 i samma månad ankom Antarctic till Melbourne efter 5 V2
månaders frånvaro.
Enligt hr B:s meddelande var tillgången på själhundar ringa, och
resans fångstutbyte synes hafva varit klent. Skulle hr B:s iakttagelser
i detta hänseende komma att bestyrkas från andra håll inom de
antarktiska regionerna, så rubbas de gängse föreställningarne om dessas
rikedom på fångstdjur. Hr B. omnämner att flertalet af de själar, som
anträffades, buro talrika och djupa ärr efter strider, och han antager att någon
ännu af den zoologiska forskningen okänd, stark och själhundarne
öfver-mäktig fiende decimerat deras antal. Hvalar af någon de nordiska
blå-hvalarne närstående art förekomino däremot i mängd, men ännu hafva
ej de Svend Foynska metoderna för deras jagande och tillgodogörande
hittat väg till dessa trakter.
Af djurgeografiskt intresse äro hr Bs ornitologiska iakttagelser,
hvilka torde blifva af mycken vikt, då de föreligga fullständigare än
ännu är fallet.
F.
Kungaspeqlens »hafsgärdingar» och förlisningen af den kgl.
grönländska handelns fartyg »Hvidbjörnen». I den af en okänd författare i
trettonde århundradet utgifna »Kungaspegeln» (Speculum Regale. Konungs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>