- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 15 (1895) /
260

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

offentliggjordes i det stora verket »Crania americanan, framlades emellertid
fullgiltiga bevis för att såväl de gamla peruanerna som åtskilliga
andra indianstammar haft seden att på flera olika sätt med konst
omdana hufvudskålsformen.

Denna upptäckt väckte, som man väl kan förstå, mycket
uppseende, men ännu större blef förvåningen, då man erfor, att samma
underliga sed fordom förefunnits i den Gamla världen, ja i själfva
Europa. I Österrike bade man ur gamla grafvar uppgräft ett kranium
med toppformigt utdragen nack- och hjässregion. Tschudi förklarade
visserligen detta kranium vara peruanskt; det skulle hafva kommit
till Europa med en naturaliesamling och händelsevis blifvit nedgräfdt.
Men nästan samtidigt hade man vid Kertsch på Krim uppgräft
likadana kranier. Och vid studium af de gamle författarnes skrifter kom
man underfund med, att redan läkekonstens fader, Hippokrates, haft
kännedom om det märkvärdiga bruket att omforma hufvudskålen; hos de
asiatiska folk, som bebodde Kaukasus’ nordliga sluttningar och den där
framför liggande steppen, funnes, sade han, seden att genom artificielt
tryck å det unga barnets hufvud medels omvirade bindor förlänga
hufvudets form och förminska dess rundning; däraf härrörde ock tydligen dessa
menniskors namn, makrocefalerna. Äfven Strabo har omtalat denna sed hos
de makrocefaliska skyterna, och senare har bl. a. ock Vesalius omnämnt den.

Men icke nog härmed! Det dröjde ej länge, innan man fann
nästan likadana hufvudskålar i gamla grafvar i Schweiz, Savoyen och
Frankrike, och slutligen uppdagades det t. o. m., att den besynnerliga
seden ännu i vårt eget civiliserade århundrade lefde kvar i det
sistnämnda landet. Foville omtalade i sin anatomi år 1844 denna
omformning af de nyfödda barnens hufvuden såsom vanligt
förekommande i Normandie, men äfven i Bretagne, Seine inférieure och
Charenton m. m. I själfva Paris träffade man ej sällan personer från
landet, hvilka företedde sådan deformation af hufvudskålen.

Men, om således denna underliga — för att icke säga
vidunderliga — sed funnits, och efter hvad det synes, ännu torde finnas hos
fiere skilda folk i den Gamla världen, är dock Amerika den världsdel,
där den varit mest hemma och flitigast praktiserats. Hos de gamla
peruanerna var den så allmän, att man på de forna graffalten, där
massor af lik varit jordade, kan få leta länge efter en hufvudskål, som
utvisar den ursprungliga, normala formen. Bland den mängd af kranier,
som tillvaratagits i de peruanska grafvarna, kan man emellertid
iakttaga flere olika slag af deformation; å de flesta äro pannan och
hjässan nedtryckta och hela hufvudets form genom samtidigt tryck å
nacken förkortadt; dess naturliga brakycefali är därigenom förökad;
men dessutom har man, synnerligen i det inre höglandet, funnit ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:28:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ymer/1895/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free