Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena ben — det var amputeradt ända uppe vid höftleden — gick med
kryckor. Vägen var både lång och ytterst besvärlig. Gata fanns icke,
utan blott en besynnerlig ojämn stig, belagd med stenar och lösa träribbor,
mellan hvilka man vid dagsljus hade svårt att trefva sig fram. Huru
skulle nu den enbente fredsdomaren på sina kryckor kunna, utan
att med dem fastna mellan stenarne och falla omkull, vid
lyktskenet komma fram oskadd på denna stig? Tiden var ytterst knapp,
ångbåten skulle afgå om en stund. Så gärna jag ville blifva egare
af kraniet, kunde jag dock ej annat än afråda Mr Morrison att
företaga denna vandring. Men han lät ingenting saga sig, utan begaf
sig af på sitt ena ben upp genom byn. Vi sågo snart Jacobsens lykta
försvinna i mörkret. Ångbåtspipan gaf gång på gång signal till affärd.
Slutligen varsnade vi på afstånd åter ett lyktsken, och Bnart därefter
stod Mr Morrison på sina stålkryckor framför mig å däcket. »Här har
ni kraniet», sade han, »ni kan göra mera nytta därmed än jag», och
så öfverlämnade han mig det dyrbara föremålet utan tvekan, fastän
det på den ömma blick, hvarmed han i afskedets stund betraktade
skallen, märktes huru högt han själf värderade sin klenod1.
I de indianbyar, som vi sedan passerade, först norrut och sedan
på återväg mot söder, såg jag inga spår af artificielt omformade
huf-vuden, hvarken lefvande eller döda, förrän vi landstego vid Alert
Bay, en ö i öfre delen af det långa sundet mellan Vancouver-ön och
fastlandet. Här hade å ångbåtsbryggan samlat sig en skara indianer,
män, kvinnor och barn, de flesta kostymerade på äkta indianvis, i
filtar och skynken, toppiga rothattar och läppsmycken m. m. Många
voro dock barhufvade, och bland dem bemärktes genast trenne
utpräglade longheads, alla tre kvinnor, af hvilka en var en flicka om 15
eller 16 år, de andra båda voro gamla, af omkring 50 års ålder. De
sågo i hög grad underliga ut, med sina låga, nedtryckta pannor, som
från ögonbrynen sluttade ända bort mot den toppformigt bakåt-uppåt
utskjutande nacken, från . hvilken det långa sträfva svarta håret hängde
ned i grofva testar. De hade ovillkorligen tycke af mikrocefaler,
idioter med hämmad utbildning af hjärnan och hufvudskålen. Men de
uppförde sig såsom de öfriga indianerna, och man kunde i deras
beteenden icke iakttaga någonting abnormt.
Jag hade bedt min vän Jacobsen, att han om möjligt skulle söka
skaffa mig några kranier af longheads. Han fick nu i indianhopen
1 Jag har omtalat denna episod, emedan den utgör ett af de många bevia på
uppriktig, offervillig hjälpsamhet, som jag under mina resor fått erfara och som, i
motsats till hvad man här hemma i regeln antager, utgör ett så vackert drag i den
engelska karakteren. Det är ock for mig en angenäm plikt att sålunda få hembära
Mr Morrison ett hjärtligt tack för hans vänliga och värdefulla gåfvn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
