Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunga för de aflidne att medtaga till den andra världen. En stor del
af urnorna frän Casas Grandes visa prof pä en högt uppdrifven
artistisk förmäga och äro af det yppersta material. Flera af de vanliga
prydnader och sirater, som karakterisera Sydvesterns lerkärl återfinnas
här, såsom den dubbla trappetegen, spiralen, sicksacklinien etc., men
äfven många andra och egendomliga förekomma. Ett antal af de
dekorerade urnorna voro gjorda i form af kvinnofigurer, ugglor, änder,
sköldpaddor, fiskar, meloner etc. Expeditionens samling från Casas
Grandes befinner sig nu i Naturhistoriska museet i New-York och
kommer att beskrifvas af Nordamerikas förnämste kännare af detta
slags fornsaker, W. H. Holmes, kuratorn för Kolumbus-museet i
Chicago, uti hans kommande stora arbete öfver Nordamerikas
keramik. Ifrågavarande samling, som är unik, — endast 3 exemplar af
Casas Grandes-urnor finnas förut i Förenta Staternas offentliga
samlingar — är af ovanligt högt värde, såsom bildande den enda
sammanbindande länken mellan Mexiko-dalens förhistoriska keramikarbeten
och pueblo-indianernas i Nordamerikas sydveststater.
Efter ett längre uppehåll i Casas Grandes — hvarifrån talrika
exkursioner för zoologiska och botaniska ändamål företogos i olika
riktningar — bröto vi ånyo upp och återvände till bergen, följande Sierra
Madres hufvudkedja söderut. Vid en af Arros-flodens källfloder
upptäcktes nn Garabato klippbussamhälle, det sydligaste i sitt slag å den
amerikanska kontinenten.
Kort efteråt nådde vi de lefvande indianernas områden.
I Temosachic — en stad, hvars namn äfven gått igenom den
svenska pressen, på grund af den revolution och det blodbad, som
här egde rum året efter det vi passerade, — sågo vi den förste
tara-humare indianen. Några mindre byar med en blandad befolkning af
pima- och tarahumare-indianer besöktes därefter. Den södra bär
bosatta grenen af pima-stammen är sedan länge fullkomligt skild frftn
den nordliga grenen i Arizona. Ett icke ringa antal af
pima-india-nerna utefter Arros- och Tutuaca-floderna bo under större delen af året
uti grottor. Vi sågo dem ock under vintermånaderna i deras af lösa
grenar bildade cirkelformade inhägnader, liknande dem, som apacherna
plägade använda. Vid vår ankomst till ett af deras enstaka läger
dolde de sig i konstgjorda hål i marken, öfver hvilka koniska småtak
af torrt gräs voro byggda. Dylika jordkällare användes till verkstäder
vid förfärdigandet af mattor och hattar af palmblad. I den bär
ytterst torra luften kunna nämligen palmbladen endast med stor
svårighet bearbetas i det fria. I allmänhet lefva dock pima-indianerna i
små stockhus eller under ett enkelt tak, hvilande på fyra hörnstolpar.
De äro en åkerbruksidkande, fredlig och skygg stam, af ljusbrun f&rg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
