Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vidskepliga befolkningen. Innan han öppet förklarade sig såsom
Hadhi, drog han sig för någon tid tillbaka till en grotta och egnade sig
uteslutande åt bönen. Hans anseende för helighet var så stort, att
segelfartyg och äfven regeringens ångare stannade vid hans uppehållsort och
begärde hans välsignelse. »Hans yttre uppenbarelse var sällsamt
fängslande; han var en man af stark kroppsbyggnad och mycket mörk hy,
-och hans drag buro alltid ett behagligt leende, hvarvid han genom lång
-öfhing vant sig. Under detta leende glänste en rad sällsynt hvita
tänder, och mellan de två mellersta i öfverkäken var ett V-formadt
mellanrum, något som i Sudan anses såsom ett tecken på, att dess bärare skall
blifva lycklig. Hans sätt att samtala hade genom öfning blifvit
ovanligt behagligt och tilldragande.» Hans anseende som undergörare steg
hastigt och var orsaken till hans anhängares snabba tillväxt. Missnöjde,
förrymda slafvar, brottslingar, som undgått rättvisan, och religiösa
fana-tici skyndade till Qedir, där han uppslagit sitt läger. Dessförinnan hade
hade han på ön Abba i Hvita Nilen offentligt förklarat sig såsom Mahdi.
Själf kallade han sig Mahdi Khalifat er Rastd (d. v. s. profetens
efterföljare), medan hans anhängare kallade honom Sayid (mästare), Sayidna
■el Mahdi (vår mästare Mahdin) eller Sayidna el hnan (vår mästare
huf-vudet). Han bemödade sig att i alla afseenden efterlikna profeten, och
sålunda var färden från Abba, där förstp sammanstötningen egde rum
med regeringens trupper, till Gedir hans hegira eller flykt, likasom
profetens från Mekka. Många af de efter slafhandelns undertryckande i
Bahr el Ghazal flyktige och missnöjde slafhandlarne slöto sig till honom,
och genom att utse sina kalifer bland de mäktigaste arabstammarnas
chefer betryggade han resningens framgång. Den ena segern följde efter
den andra. Genom att till det yttersta stegra sina anhängares religiösa
fanatism förstod Mahdin att ersätta hvad honom brast i militära insikter
och hjälpmedel. Med satsen *Nekhrib ed Dunia tca mammir el Akhir»
{vi skola förstöra denna världen och skapa den nästa) till valspråk, tänkte
han ingalunda på att spara de sinas lif, utan påstod snarare, att de
genom att dö skulle gå direkte till paradiset. Det var dettas af honom
utlofvade fröjder, som föresväfvade hans vilda krigare, då de, blott
väpnade med spjut eller käppar, i blindt raseri och med beundransvärdt
dödsförakt störtade sig emot de egyptiska soldaterna. Det var
häftigheten i anfallet och de anfallandes mängd, som afgjorde striden, medan
vidskepelsen, som tilldelade Mohammed Ahmed förmågan att förvandla
gevärskulorna till vatten, dref de vilda arabhorderna att oförskräckt
trotsa elden.
Efter att i grund hafva besegrat de honom vid Abba, Fashoda och
Gedir mötande regeringstrupperna, satte sig Mahdin i gång mot El Obeid,
den rikaste och viktigaste staden i Kordofan. Efter det egyptiska
be-sittningstagandet hade El Obeid blifvit hufvudorten för handeln från
Dar-fur, Shakka och Dar Nuba. Det var ett blomstrande samhälle med nära
100,000 invånare. Många rike köpmän och ombud för flera af Kairos
förnämsta handelshus bade där sin bostad. Landskapet Kordofan var
rikt på boskap och säd; de sig här uppehållande arrabstammarna,
Kaba-disb, Dar Homr, Beni Jerrar och Dar Hamed, egde kameler i mängd,
majs och sesam odlades i myckenhet, hvarföre Kordofan var den rikaste
provinsen i Sudan och lämnade regeringen de största inkomsterna. Hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
