Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver torget, företrädt af en härold, som utropade, att den store Negils
blifvit besegrad och att tiden nu vore inne för fester och glädje.
Emellertid svarade ej rikets inre tillstånd mot dessa lysande yttre
framgångar. De förr så bördiga, delvis väl uppodlade provinserna voro
ödelagda, tusentals män hade satt till lifvet i de blodiga striderna, och
kopporna och andra epidemier hade hemsökt landet. Medan Mahdin,
hans kalifer och emirer lefde i öfverflöd i sina harem på de röfvade
skatterna, härskade bland folket den djupaste nöd, och då det icke ingick
i Mahdins eller hans efterföljares politik att uppmuntra vare sig
åkerbruk, handel eller näringar, hotades deras rike af en fruktansvärd
hungersnöd. Om denna, hvilken nådde sin höjdpunkt under åren 1888—89,
innehåller pater Ohrwalders bok en utförlig och hemsk skildring. Af
synnerligt intresse äro äfven de följande kapitlen, som afhandla de
bo-ciala och moraliska förhållandena samt kalifens behandling af de hvila
fångarna. Redan Mahdin hade flyttat sitt residens från Khartum till det
på motsatta Nilstranden belägna Ömdurman, hvilket under Abdullahs tid
förblifvit rikets hufvudstad. Här råda de egendomligaste
rättsförhållanden, eller snarare den största laglöshet, ty de af kalifen tillsatta
do-marne rätta sig blott efter sin despotiske herres vilja eller alkunna sina
domar och utslag efter parternas förmåga att vinna mäktigt understöd
eller prestera rikliga mutor. Tjufnad och brott af alla slag förekomma
i massa, och de grymma straff, som tillämpas, såsom lemlästning och
prygel, tyckas verka föga afskräckande. Det afskyvärdaste spioneri år
rådande, och särskildt utmärka sig i detta hänseende de talrika slafvarna.
I Mahdins rike är det t. ex. förbjudet att röka tobak och dricka marissa,
och ofta är en illvillig slafs anmälan om en så ringa förseelse som
öfver-trädelse af detta förbud tillräcklig att skaffa hans herre ett halft
hundratal piskrapp. »I enlighet med muhammedansk lag anses en slafs
vittnesbörd mot sin herre såsom ogiltigt, men denna lag tillämpas i likhet
med alla andra lagar endast i enlighet med kalifens vilja eller
omständigheterna för tillfället, och samma anmärkning gäller kraften af ett
vittnesbörd, som framtvingats genom tortyr.»
För de europeiska fångarna var Mahdins och Abdullahs stigande
makt och befästa välde ytterst nedslående. De redan förut så stora
svårigheterna att fly ur fångenskapen blefvo allt större; förhoppningarna att
genom yttre bistånd befrias grusades genom Hicks Paschas och konung
Johannes’ nederlag, genom Khartums fall och den alltmer framträdande
vissheten, att Egypten ej ens med Englands hjälp kunde kufva upproret.
Fångenskapen, som varit något drägligare under Mahdins dagar, blef
utomordentligt hård under den grymme och misstänksamme Abdullah.
De alla sina egodelar beröfvade fångarna, såväl pater Ohrwalder och
hans kamrater som de egyptiska embetsmännen och officerarne,
hänvisades att försörja sig själfva på hvad sätt de kunde i ett utarmadt,
öde-lagdt land och omgifna af menniskor, som blott väntade på en vink af
härskaren för att mörda dem. Utan kläder, utan tillräckligt närande
föda, angripna af febrar, skjörbjugg och ohyra, fingo de framsläpa sitt
eländiga lif under Sudans brännande sol- Det var icke underligt, att
många skördades af döden; det var förklarligt, att några genom att
träda i tyraunens tjenst i någon ringa grad sökte lindring i sitt hårda
öde. Med beundran läser man skildringen af den fasthet och det mod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
